Rättegångs Balk, utfago för them up : late ock vitnet vidare höras i theras närvaro, om the thet ållunda. 23. Söker nägor, then ännu ej rättegång med annan hafver, at vitne för ålder, fiukdom, bortrefo, eller annat fall, horas må, til fanningens ftyrckn , ther framdeles tränga Ikulle ; underrätte fig Domaren , om fkiäl til jäf emot them äro ; finnes thet ej ; afhöre them tå, och fråge alt noga ut, fom til lius i thet målet liena kan: och ffånde then fritt, fom vitnesmålet rÖrer , at fedan , tå tvift upkommer, fina jäf och påminneller emot farnma vitnen och theras utfago förete. 24. Vitnen fkola vitna om thet the ficlfve fedt, eller i faken hördt hafva, och ej thet the af andras fägn veta: utan i thy fall, ther uplyfning fÖkes i thet, fom för lång tid fkedt är : pröfve ock tå Domaren hvad vitsord then äga kunnat, fom vitnet fig åberopar, 25. Nu kunna vitnen förekomma , fom färfk-ilt hvar för fig, och cj tillika , något fedt eller hördt; utlete tå Domaren, hvar i the fammanflemma, eller them i omftändigheterna fkiljer åt: och pröfve fedan, hvad verkan theras vitnesbörd äga kan. 26. Skrifteligit vitnesbörd äge ej vitsord, utan parterne å båda fidor hålla thet gildt, eller thet befvurit varder. Är vitne i fm utfago oftadigt, äntå at Rätten gifver thet rådrum , at fig väl betäneka, och fäger nu ett, nu annat, nu jakar och nu nekar thet famma ; thet bör ej gälla. 27. 5* Förtiger vitne något, fom han vet til uplyfning tiena, och thet ej genaft på Domarens varning uptäcker; varder han fedan , innan dom i faken gången är, af omftändigheterna öfvertygad, at thet honom kunnigt är , och han thet tå förft uppenbarar; böte tiugu daler, the fattigas enfak, 28. Vitnens utfagor bör Domaren noga upfkrifva låta , och i parternas åhöro uplafa , at vitnen måge fig föiklara, om theras ord och mening rätteliga fattade äro, och varde ladant ther hos infördt. 228 Cap. I 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=