Rättegångs Balk» Cap. 17. o on ^ ^ / 18, Nu ar ed gången; varne tå Domaren vitnet för mened , och undcrvife thet noga om then fahra, fom ther vid är. Bär någor falfkt vitnesbörd , böte fyratijo dalcr , the fattigas cnlak, och vare aldrig vitnesbär. Hvar fom med gåfvor, löften, hot, eller å annat fäte, någon förmådt hafver at falfkeliga vitna , Ilande lamma ftraff. ler ära ; ther om lladgas i 60. Cap, 1, Milsgiernings Balken. 1 Q, Doma-ren liflig eller flvriftelig ed honom ålagdt; böte ock fyratijo daler, the fattigas enfak, och vare ärelös. Går laken å lif clGiör någor mened i annat fall, tå 20. Kärandens vitnen fkola förft; höras, om the tilhädes äro, och fedan fvarandens: är enthera parten borto , och viicr ej rätta förfall ; tå må han, lom när är, låta afhöra fina vitnen, om han vil, och Domaren cj linner them jäfachtiga vara. Aro vitnens utlagor mörka eller fliidiga ; tå måge vitnen af Domaren til förliör ftällas emot hvarannan, at fanning ther med utleta : och äge fedan then parten vitsord , fom bäfta vitnen hafver, the ther klarafta fkiäl och omftändigheter vid handen gifva. Aro å båda fidor jämngode bevis och vitnen ; tå gällcn the, fom fvaranden värja, förty at Domaren äger hclrc fria, än fälla, 21. Vitnen böra färfkilt höras, få at ingenthera vet, hvad annar vitnar. Ej må parten med tal och frågor vitnet hindra eller villa, medan thet fm utfago giör: tarfvas thet, at fedan vidare fråga vitnet om någon omfländighet; hafve Domaren ther macht til: Ifånde ock parterna fritt, at genom Domaren föreflälla vitnet the fpörsmål, fom til faken rätteliga höra. 22. Nu kan få hända, at Domaren fruchtar, thet vitnet af rädllo eller vördnad för then, han vitnar emot, ej dierfves rent utfäga thet han doch vet lant vara; tå må thet vitne förft enfides höras, få at parterne ej när äro, och läfe Domaren fedan thes F f 2 utfago
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=