Rättegångs Balk. 226 Cap. 17. 11. Vachter, och the, (bm Rättens, eller Konungens Befalningshafvandes, bud och ärende gå, mage fielFve edelige vitna om thet, fom them i thy fall händer, få ock om thet the uträttadt, ther ej andre vitnen til äro. 12. Tränger någor , at beropa fig å Domaren til vitne; thet må ej vägras, och hålle fig tå Domaren ifrån faken. 13. Fdrflår ej parten the jäf at förete, fom han kan hafva Ikiäl tii ; fråge Domaren tå fielf therefter, innan ed gångas må, 14. Nu kan få hända, at både kärande och fvarande åfämjas, at låta then vitna, fom är af god frägd , men eljeft jäfachtig; äge Domaren äntå macht at pröfva, om thet fke må, , Söker vederdeloman fak med then, fom til vitne Kallad är, eller then, han vet emot honom åberopad varda; eller tilfogar then något med ord eller gierning, i upfåt, at honom ther med jäfachtig giöra; vare han ej thes mindre vitnesgild. Söker någor fielf på fådant fätt undgå at i faken vitna; lag famma. 15 vare 16. §. Vitnen fkola i beggc delomännens, eller theras ombudsmäns, närvaro, thenna ed, med hand å bok, fvärja: Jag N. N, lofvar och fvär, vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag i thenna fak Ikal vitna och gifva tilkänna alt, hvad mig frågadt varder, och jag vet händt och fant vara, få at jag, hvarken för vänfkap , fkyldfkap , fvågerfkap, gåfvor och fkaneker, räddhoga , hat eller afvund, nytto eller ikada , eller hvad thet vara må, fkal något dölja och förtiga, fom til fakens och fanningens upiyfning lända kan : utan alt, thet mig ther teriigit är, redeliga på mitt famvete bekänna och uppenbara ; få lant mig Gud hielpe til lif och fiäl. 17, Gifver både kärande och fvarande vitnet eden up; vare gifven ed få gild, fom gången; men i fvåra brottmål bor vitnet ed giöra. om vit18,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=