Rältegängs Balk, Cap.17. 224 3, V^il nagor fin talan med v’itne fafla ; tage thet Tielf med fig, eller låte thct lagliga til Ratten Itcmma. Beropar fig nagor å flera vitnen, i famma fak ; the m§ge genoin en llenining inkallas, om thet beqvamliga fke kan, Vitne må ock i högre Rätt höras, äntå at thet i then nedra ej nämndt varit. Kommer ej vitne, fom flemdt är ; böte i Härads och Kämnersratt en daler, 1 Lagmans och RådftuFvuratt tre daler, i Hofrätten fem daler : och lägge Rätten fedan vifs dag och vite före. Kommer vitnet ej äntå; lite Rätten å landet Konungens Befalningshafvande til, eller then Kronobetient, fom närmaft är, at fkaffa vitnet in : i fladen äge Domaren fielf macht ther til. 4. Är något vitne fierran, eller kan thet för annan laga orfak ej komma til then Domftol, ther thet nämndt och godkändt är; tå fkal thet i begge parternas, eller theras ombudsmäns, närvaro, höras in för närmafta Rätt, ther thet viftas , i ftaden eller å landet, alt fomthet fnaraft fke kan. Ar vitne fiukt; varde tå hemma afhördt. 5,Ej må någor, fom til vitne nämnd varder, draga fig vitnesmålet undan; giör han thet; hafve Domaren våld, at hålla honom thertil, genom vite, eller fängelfe, ther han ej orkar böta. Then vitne påkalladt, betale thy fm refekoftnad och taring, efter thes värdighet. Sämjas the ej ther om ; lägge them få Domaren emellan, fom fkiäligt pröfvas. 6, 5. Nu jäfvar vederdeloman then, fom til vitne nämnd är; pröfve Domaren, om thet jäf lagligit är, och gifve fitt utflag theröfver. 7. Ej må then vitna, fom menedare, biltog lagd, ärelös dömd, eller för fådant brott tå anklagad är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän : ej vettlös, eller then, fom ej fyldt femton åhr: cj okänd och fremmande, innan man om thes frägd kunnig varder: ej ochriften, eller then, fom af fådan läro är, at han om vitnes eden en falfk och fkadelig me-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=