Cap. i6.17. Rätiegangs Balk» 223 mindre genaft ther på med hufvudfaken , antå at någorthera parten fitt mifsnöje förklarar inom then tid, fom i 1. och 2. fladgadt är. Ej ma öfverdomaren belvar öfv^er fel i rättegången emottaga, innan Underdomaren i hufvudfaken dömdt. Söker then, fom tappadt, högre Rätt i hufvudfaken; ftånde honom tå fritt, fina befvär i the fall , fom iagdt är, tillika framföra. 5. Alla invändningar fkola i rättegångens början på en gång företes, ther the fådana äro, at thct fke kan. Finnes någor hafva ther med innehållit , at fakens flut hindra ; böte tijo , tiugu, tretijo daler, eller mera , efter fom faken är til, 6. §. Nu föker enthera parten upfkof i faken, för thy, at han vil flera bevis fkaffa, eller för annan orfak: finner Domaren fkiäl til thet upfkof; lägge honom vifs tid före , antingen vid vite i penningar, eller at faken äntå afgiöras fkal, alt fom omfländigheterna thet fordra. Öfver thet upfkof må ingen klaga, utan få är, at man menar hg kunna vifa, thet faken allenaft ther med onödigt uppehälles; föke tå ändring i Hofrätten. XVII. Cap. 0?n laga bevis i hvarjehanda mål. 1. §. Foreter någoi fkrifteliga bevis, at hn talan ther med ftyrcka ; pröfve Domaren noga theras befkaffenhet och richtighet, få ock hvad vitsord och verkan the i faken äga, 2. Beropar hg någor å böcker öfver handel och kiöpenfkap , och hnnas the innehålla både hvad borgadt och betaldt är, med dag och åhr, tå thet fkedt, utan någon ändring ; gitter ej vederparten vifa ther fel i, eller at alt ej rätteliga upteknadt är, eller the oinhändigheter, fom boken eller peifonen mifstänckta giöra ; gälle then för fullt bevis , ther han, fom boken hållit, eller hålla låtit, then med ed fannar. 3- S-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=