RB 37

Rättegångs Balk. Cap. 15. 219 2. The , iom for andra mage tala och IVara , fkola vara oberychtade, ärlige, redelige och förftåndige män. Ej bör någor almänneliga ther til brukas, fom af Rätten, ther faken drifves, ej godkänd är, och lof ther til fått. Vil parten bruka til fullmächtig fin fkyldeman, eller then i hans tienll är, eller han eljeft hafver förtroende ti] ; ftånde thet honom fritt. Konungens Betiente , fom Kronones upbörd ej hafva, måge ock för hna vänner tala, när theras Förmän thet tillåta, och the fm tienft thermed ej förfumma, eller thet emot theras embetes plicht ej ftrider. 3. Ej må någor fullmächtig vara i then fak, ther med han fig befattat i annan Rätt, fåfom Domare, eller Rättens betient, eller hos KonungensBefalningshafvande å embetes vägnar : ej then, fom förr varit fullmächtig för vederdelomannen i fammål J eller then, fom fielf under målsman ftår : ej eller then , hvars fader eller fvärfader, fon eller måg , broder eller fvåger , i Rätten Domare fitter. Ej må någor ledamot i Öfverrätten, eller thes betient , fom åhrltg lön niuter, låta bruka fig til fullmächtig, ther, eller vid någon Underrätt, fom ther under lyder: utan få är, at han talar for fkyldeman (in til och med fylkonebarn, eller för omyndig, then han är målsman före. 4. Ej må någor kära eller fvara för annan, innan han anten munteliga in för Rätten af Sakägaren ther til förordnad är, eller vifer hans öppna bref ther om med infegel. Kan hufvudman helf ej fkrifva; bör fullraachten med trovärdiga vitnen ftyrekt vara. 5. §• Äger Kronan del i någon tvift ; förordne Konungens Befalningshafvande then , fom vid Underrätten Kronans rätt förfvarar : I Hofrätten tale i thy mål Konungens Ombudsman. Skattebonde må i jordatvift fielf fullmächtig taga ; gifvc doch honom, fom räntan äger, thet tilkänna, at han, ther få tarfvas, må fkattebonda biftånd giöra. £e 3 ma 6. 5.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=