Uiföknings Balk, Cap. 4. 185 6. Hafver någor fått invifning å vils man, och får ej betalning at honom; niute utmätning hos then, fom invifningen gaf, med räntatil fex för hundrade. Förebär thenne, at ban , fom invifningen fått, varit vållande, at betalningen i rättan tid ej fölgdt; gånge äntå utmätningen fÖr fig, och Ilånde honom fedan fritt, at föka Domaren , och vinna thot åter, om han gitter, 7. Nu tilftår gäldenär gäld fin , men vil then qvitta mot någon fordran hos borgenären : Finner Konungens Befalningshafvande famma fordring klar, ftändig , och förfallen ; tå må gäld emot gäld qvittas, få långt then räcker. 8. <^. Mifsräkning är ingen betalning, Ehvar then finnes, bör then förfl rättas, och betalning fedan ther efter fke. 9. §. Hafver man ej i fkuldebref fitt vifs dag til betalning nämndt j tå må borgenär föka fitt åter, när han vil , fom i 9. Cap, 4. Handels Balken fägs. Doch hafve Konungens Befalmngshafvande macht, at dag til betalning förelägga , längre eller kortare efterthy han finner omftändigheterna, fom i 2, Cap, 4. thenna Balk fagdt är, 10. Nu är vifs ort nämnd, ther betalning fke bor; rätte fig Konungens Befalningshafvande therefter. Är ej vifs ort nämnd ; piöfve tå han, hvar betalning, å gäldenärens koftnad, fke bör, 11. Ingen löke annars mans fkuldfordran , utan ägaren honom fin rätt fkrifteliga lemnadt, eller annorledes thertil lof gifvit. 12. Hafva två eller flerc fkrifvit fkuldebref under, med förbindelfe, at en för alla, och alle för en betala; tå äger borgenär för fulla gälden utmatning få hos hvem han helfl vil *, och hafve then fedan lika rätt emot the andra, för thet han öfver fin del betaldt. Hafva the fig ej få förbundit, och äro the ej i bolag famman ; tå utmätes hos hvarthera thes del efter hufvudtalet. »3- S- Ai
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=