XXI Såsom särskilt svåra betraktades de brott, som begås svikligen, ”nidingsverk”. När lagen i första hand bestrafTar ”mord” definieras detta begrepp annorlunda än nu. Mordet bestämmes sålunda; Dräper man eller kvinna annan försåteliga och i löndom; jämställt därmed är mord å sovande, simmande, badande eller i sådant tillstånd att han sig ej värja kan. Annat dödande är dråp. En senare tids bestärnning av mordet tager däremot sikte på mördarens avsikt. Efter förebild av Napoleons Code penal tas nu hänsyn till det subjektiva rekvisiiet. Av liknande motiv straffas med särskild hårdhet giftmord och mordbrand. Särregler ges i lagen för andra svåra brott. De flesta föranledde även undantag från eljest gällande rättsskyddsgarantier i förfarandet. För barnamordet gällde sedan Karl XI:s dagar en omvänd presumtion; ogift kvinna, som döljer sitt havandeskap och föder sitt barn i enslighet, kan straffas för mord om barnet är dött, evad hon föregiver det vara dödfött eller ej fullgånget. Detta allt vanligare brott, somsäkerligen var en följd av den familjerättsliga lagstiftningen, ansågs motivera denna ”terrorlag” Skärpta straff för stöld stod helt visst i samband med en ökande storstadskriminalitet. Många av de straffbelagda gärningarna hade samband med tidens familjepolitik. Dråp å och misshandel av föräldrar eller syskon eller barn straffas med särskild hårdhet, likaså skyddas förmän och tjänstehjon. Väsentliga skyddsobjekt var staten och monarken samt övriga statsinstitutioner. De ur sexuell synpunkt förgripliga gärningarna var ävenså föremål för hård repression, något som nära sammanhängde med religionens bud, alltifrån lönskaläge och hor till blodskam, tvegifte och tidelag. Efter femtio år skulle den gustavianska lagstiftningen reagera mot dessa straffbud och efter ytterligare någon tid mildrades de kvarstående även i nådeväg. Aven andra brottsbeskrivningar stod i samband med religionen. Straffet för självmordsförsök hade en lång tradition bakom sig från det gamla testamentets tider. Det överensstämde även med naturrätten i Pufendorfs utformning.Lagkommissionen såg dock att ett straffansvar kunde rymma åtskilliga problem. I dag har uppfattningen svängt så att det snarast anses vara en integritetskränkning att hindra en indi\’id från att lämna denjordiska tillvaron. Sc vidare .\nners, a. a. s. 106 ff; A. Thomson, Barnkvävningen (1960). ** O. Feiiger behandlar ämnet i en uppsats i Rättshistoriska studier, utg. av Institutet f. rättshist. forskning. '* Sjögren, a. a. II, s. 148.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=