Mifsgiernings Balk, Cap. 6o. 173 Cap. LX. Om then , fom Huger d annan , och om oqvädins ord. 1, Gifver man någon an in för Rätten, eller Konungens Befalningshafvandc, för then fak, fom går å lif, eller ära hans, och vil honom thertil binda, men gitter thet ej , och pröfvas, at han thet falfkeliga och af argt upfåt giordt; fhånde famma ffraflf, fom then angifne bordt undergå, om han brotflig varit. Bär någor fallkt vitne i thy mål; vare lag (amma. 2. Nu hafver han thet ej af arghet giordt; bote tiugu daler, eller mera, efter omfländigheterna, och afbedje fitt brott offcntcliga in för Rätten ; gälde ock allan fkada, 3. Hafver han halfva bevis å fm fido; vare fri för tilmälet. 4. Liuger någor å annan lönliga , och går thet å lif, eller ära; eller fprider fådant rychte ut om honom, af argt uplåt: vare ärelös, och plichte thertil med fpö, eller ris, fängelfe vid vatn och bröd, eller landsflycht, fom faken och perfbncn är til; giöre ock offentclig afbön. Sker thet hos Konungen, eller Rikets Ständer vid theras almänna fammankomft; vare tvegildt, 5. Skrifver och fprider någor ut fådan fmädefkrift, fom rörer en eller fleras, heder och ära, goda namn och rychte; vare lag, fom i 4. §, ftadgadt är; och varde fmädefkriften af fkarprättaren offenteliga upbränd. Går then ej å heder och ära, men är eljcft fkymfelig och förklenlig; ftraffes med fängelfe, eller böter, efter omfländigheterna, och giöre thertil offentelig afbön. Utfprider någor armar fådana Ikrifter i ondt uplåt, at them rychtbara giöra ; ftraffes lika fom hade han fielf them fkrifvit. 6. i. Kallar någor annan oqvädins ord i vredes mode) fom å heder och ära går, och thet anY 3 tin-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=