Mifsgiernings Balk. 164 Cap. 48. giöra, och lyla lata tre Söndagar å rad, i närmafta Kyrkio å landet, eller i alla Stadens Kyrkior, få ock å Häradsting, eller Rådftufvu. Kommer then, fom mill hafver, och vifer at thet hörer honom til; tage fitt åter, och gifve fkiälig hittelön. Kommer han ej inom natt och åhr, fedan lyft är; tage Konungen två delar, och tridiung then fom hitte. 2. Af nedgrafven fkatt, botnfynd, eller annat flikt, ther ej fins ägare til, tage jordägaren halft, och halft then fom hitte. Är thet gammalt mynt, gull, filfver, koppar, metall eller andra konfhflycken ; tå bÖr han thet Konungen biuda. Löfer Konungen thet in , gifve honom fulla värdet, och cn åttonde del ther til; then löfn behålle han, fom hitte. Om ftrandvrak och fkiepsfynd, urfkils i Siölagen. Hittar man häft, oxa, ko, får, get, cller hvad fä thet är; låte en gäng lyfa, och niute af ägaren foderlön och all annan koftnad, fedan then nytta räknad är, fom han af thy haft. Nu är fkiälig mifstanka mot then, fom läger fig hittadt hafva ; tå fkal han fig urtiufva giöra med lysninga vitnen, och fielf fins cd, at han thet fä ej af illvilja och lift, utan fomdriftefä, uptog. Kommer ej han inom natt och åhr, fom rätter ägare är; tå äge han fä, fom hitte. 34. Hittar man bi å annars ägor. och låter ej lyfa , utan tager them bort; gånge therom, fom i näfta fägs. Sätter man up tom biftock i fkog, eller annorfÉdes, och med mat och bete lockar til fig annars mans bi; böte tre daler, och gifve them åter. 5. 4, Nu hittar man något, och låter ej få lyfa, fom fagat är; gifve åter, och böte dubbelt lå mycket thet värdt var, fom han hitte, eller theraf förtegadt eller förfnilladt hafver. XLIX. 1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=