XVIII cj annat avtalats. Lagstiftaren har ej givit någon regel om äganderättens öx ergång; i praxis hade tradition \ anligen ansetts a\’görande. När Svea ho\ rätt ifrågasatte om ej den, som köpt gods och betalt det men ej hämtat det, borde ha scparationsrätt i säljarens konkurs, valde lagkommissionen att cj ge något stadgande härom; praxis fick ta ställning till frågan. Med hänsyn till avtalshclgden fick \id tvesalu den, som först köpte det sålda godset; en senare besittningslära skulle senare föranleda en ändrad rättsregel härom. Stor möda nedladcs på stadgandena omdepositum. Aktuella frågor var om depositariens ansvar, hans möjlighet att utnyttja det deponerade och eventuella rätt till ersättning. Det var problem som hade \ arit aktuella i århundraden och somskulle förbli så in i våra dagar.-”* Saklån, försträckning och ränta reglerades. Panträtten fick en för tiden tillfredsställande utformning med åtskillnad mellan lös egendom och fast och under beaktande a\' pantägarens befogade intressen. Medeltidens tunga regler omoflentlig pantsättning har ersatts med ett nytt. smidigare system med andra formkrav. Här upprätthölls traditionskravet.^*^ Aldrc praxis, som medgav löpande skuldebrev, bekräftades. Borgensinstitutet nyreglcradcs med klarare stadganden omproprieborgen och solidarisk borgen. Hyra och arrenderätt preciserades nu. Regeln att köp bryter legostämma uttrycktes i jordabalken 16: 15. Fullmaktsrättens utformas efter romerskrättsliga regler, som tidigare rccipicrats. Lagen förutsätter ett skriftligt eller muntligt uppdrag, en förklaring till medkontrahenten. Ställningsfullmakt är ännu ett okänt begrepp. Reglerna om fullmaktshavarens behörighetsöverskridandc har visat sig svårtolkade.'^' Bolags- och konkursrätt reglerades. Sist och slutligen angavs den väsentliga förmånsrättsordningen mellan olika fordringar, \arjämte regler om vindikation av’ stulet gods samt preskriptionsregler ges. Lagreglerna om vindikation skulle senare bli föremål för olika tolkningar, sommarkerade en skild rättstillämpning i Sverige och Finland efter 1809.^- Straffrättsligt har 1734 års lag anknytning till föregående sekel. Man kan ännu skönja principer av hög ålder, spår av den tidigare förhärskandc förlikningstanken framom bestrafFning. Strafiet sättes ibland i mekanisk relation till det skadade objektets värde. Strafiet Klami, a. a. s. 101. Klami. a. a. s. 52 IT; Elsa Eschelson, Om skuldebref (1912) s. 55. Hj. Karlgren. "Utan det visas, att det honom till nytta använt är” (HB 8 kap. 3 § in rme). Minnesskrift till 1734 års lag 2. (1934); J. Hellner. Om obehörig\insi (1950). '' J. Ph. Palmen. Rättshistoriska bidrag till tolkningen a\- 1734 års lag (1894).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=