XVII slutar med att fastslå avtalshclgdcn: ”Lagligt ståndc, olagligt återgånge.” Därefter följde de för det äldre samhället grundläggande reglerna ombyalag, omarvejord och bördslösen. De var grundläggande för ståndssamhället och för den familjehushållning, som ännu var väsentlig. Ännu brukades åkerjorden i solskifte eller tegskifte. Den stora revolutionen, som storskifte och cnskiftc skulle innebära, stod visserligen för dörren. Den kunde dock av lagens fäder knappast anas. Lantbruket skulle därmed förvandlas i individualistisk riktning. Men i 1 734 års lag var ännu bysamhället kvar. Brukningsdelarna fastställdes efter andel i by, efter byamålet. Lagstiftaren arbetade ej med något fastighetsbegrepp; att utarbeta ett sådant blev en uppgift för sentida domare och lagstiftare. Jordabalken rymde emellertid vid sidan av dessa gammalsvenska element andra. Statens reglerande hand kan skönjas i reglerna om olikajordnaturer, om kronans rättigheter, i förbuden mot delning av skattehemman, i stadganden om landbolega. Från det romerska rättsområdet stammade lagbud ominteckningshypotek i jord. Jordbruket krävde nu ej sällan större kapital och det gällde att skapa kreditunderlag. Av utländskt ursprung var även de regler, som lagstiftaren nu sköt in om formerna för fastighetsköp; avtalet måste i framtiden vara skriftligt (JB 1:2). En på många ställen framträdande formalism hade fatt ett uttryck. Av romarrätten har påverkats reglerna om ogulden köpeskilling och hemulsplikten samt om urminnes hävd. Bondens dagliga liv och sysselsättningar möter oss i Byggningabalken. Här stadgas om åkerns hävd och om ängens, om stängsel, diken, vägar, omhumlegård och ombiskötsel, ommulbete och vallgång, om svin i ollonskog, omsvedjande och fiske, omsjuka fän, omhundar och skadedjuret varg. Lantmannens arbete och skyldigheter tränger sig på lagstiftaren. Man dryftar i skilda sammanhang hur mycket hänsyn samhället här har att taga. En betydelsefull fråga var sålunda, om bonden verkligen skulle vara skyldig att uppoffra sin tid för deltagande i straffverkställigheten. Kunde man ej av hänsyn till honomersätta gatloppet med spöslitande, där bödeln hade att förrätta bestraffningen? Handelsbalken rymde de flesta nyheterna i förhållande till medeltidsrätten. Under föregående sekel hade en vittgående reception av romersk rätt ägt rum. Resultatet återges till en del i den nya lagen. Balken inledes med några regler om köpet. Det bör ske utan tvång eller list. Man slår fast avtalshelgdens grundsats. Säljaren, som sålt gods med fel, som han vetat om, far finna sig i att köpet går tillbaka. Samma regel gäller vid dolt fel, somingendera parten vetat om, därest
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=