Handels Balk, Cap. i8. 124 2. Hvad ombudsman efter fullmacht glor och fluter, thet vare få gildt, fom hufvudman thet fielf giordt och flutit hade. Går ombudsman vidare, än honom betrodt är; rätte fielf up allan fkada , och böte tiugu daler, och hufvudmannen vare faklös. 3. Handlar fyfloman oredeliga, brukar lift emot honom, fom fullrnacht gaf, vänder fig hans gods til nytto, lånar hans penningar ut, eller tager penningar up i hans namn; fvare til allan fkada, och plichte efter omftändigheterna. Vare ock then, fom fullmacht gaf, faklös i alt, hvad fyfloman, utom hans ombud eller vilja, af annan lånt, eller med någon flutit hafver; utan thet vifes , at thet honom til nytto användt är. 4. Hafver någor fått fullmacht, at för annan giöra och låta, och tager then fkada theraf, fom fullmacht gaf; fkylle fig flelf, fom fig ej bättre förefåg. Är ombudsman af förfummelfe, eller fvek , vållande til fkadan ; plichte tå han , fom fagdt är. 5. §. Syfloman niute fkiälig arfvodis lon, få ock vedergällning for thet, fom han å annars ärcnderrätteliga koftat hafver. Ar ej aftal therom giordt, eller åfämjer them ej ; ligge thet tå til Rätten. 6. Hafver fyfloman borgadt fln hufvudmans gods och vahror ut til then, fom för ärlig och richtig man känd var, men finnes fedan få fattig, at han ej gitter thet återgälda; vare tå fyfloman ej ^yldig thet at fylla, utan han färfkild vedergällning niuter för thet, han flikt efventyr ftånda må. 7. Nu hafver man fig åtagit, at inom vifs tid något å annars vägnar fyfla och beftälla, eller lofvat thet til flut drifva, och varder ther ifrån hindrad af Konungens tienft, eller fiukdom, egna fyflor, eller annan fkiälig orfak; låte tå fm hufvudthet få tidigt veta, at han må kunna någon annan i ftället taga ; fedan vare ombudsman faklös, när han för then tid räkenfkap giör, fom han fyflan haft hafver. man 8. §.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=