Handels Balk, Cap. lo. 1 lO offenteligit utrop til falu gå, eller låta borgenären then behålla efter värderingen. Varder panten högre värderad, eller förfåld, än gälden ar; niute tå gäldenären thet öfver är; är panten mindre; fyllc han briflen. 3. Pant bör väl giömas och vårdas, och cj utan ägarens lof och minne brukas, eller utlånas, vid fex dalers bot, och Ikadan åter. 4. Kommer Ikada å pant, förthy, at then, fompanten hade, then ej rätteliga vårdadt; gälde han fullt åter. Sker thet af våda, och ej af vangiömo; vare fkadan ägarens, och gälde ej thes mindre, hvad panten flod före. 5. Sätter man ut fallk pant med vilja; gälde åter fkadan, och plichte för bedrägeriet tridiur.g af thet han lånt, eller begiärt at låna, 6. Vil någor fätta ut til annan then part, fom han i händer hafver; fäge tå förfl ägaren therom til , eller, ther han ej när är, gifve thet Rätten eller Konungens Befalningshafvande tilkänna, ocli fätte panten ej högre ut, eller med andra vilkor, än then hos honom häftar före, eller böte en fiette del af pantens värde, och (kadan åter. Nekar nagor emot bättre vetande, til then pant han emottagit hafver; böte hälften af thet panten värd är. 7. Förfätter eller förfkingrar man pant, förr än then värderad och la^ftånden är; böte fierdung af pantens värde , och gälde fkadan åter. Går någor i löfte för annars mans gäld; betale han thet gäldenär fielf cj gälda gitter. Håller gäldenär fig undan , när tiden til betalningen inne är, eller är han utrikes faren , och finnes ej gods hans; lägge tå Konungens Befalningshafvande löftesmannen dag före, at (kulden betala. 9. Nu hafver löftesmän fig åtagit annans mans gäld, fom fin egen , och utfäft betalning å vifs tid , eller ort, eller ock fig lika med gäldenären ther til förbundit; föke tå borgenär hvilkenthera han held: vil. 8. §. i o. §.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=