X visar att han ansåg sin stora arbetsuppgift vara att skapa en for tiden modern lag. Lagen bör vara allmän och gemensam för alla. Den bör vara skriven så att olärde kan läsa den, pä en god, ren och tydlig svenska. Lagen måste vara enlig med landets tillstånd och naturlig billighet. Den borde vara kort, enligt den romerska maximen 'dex brevis esto et imperiosa”, som även den siste ordföranden i lagkommissionen Gustaf Cronhjelm anförde. "Scopus legis är bonum et commodum reipublicae.” För att skriva lagen, fortsatte Lindschöld, måste man känna ej blott fäderneslandets gamla lagar utan naturrätt, främmande rätt, de lärdes skrifter samt det egna landets behov. Man behövde ej rädas att förändra den gamla lagboken. De gamle hade ej dragit sig för att ändra lagarna.Troligen är det de berömda orden i kung Birger Magnussons stadfästelse av L pplandslagen 1296 som Lindschöld här har i tankarna.'^ Men det var även Samuel Pufendorfs naturrättsliga tankar, som här uttrycktes. De egenskaper hos lagen vilka Lindschöld sålunda önskade, är ock de som samtid och eftervärld mest beundrat, men som ingalunda är lättköpta. Gustaf Cronhjelm sade, att "arbetet har sannerligen varit icke mindre svårt och besvärligt än långvarigt och bekymmersamt”. Han framhöll att just te.xtens korthet var dess förtjänst. Den hade "särdeles förorsakat möda och omhugsande". Ar det sålunda klart att Lindschöld avsåg att skapa ett nytt lagverk i sin tids anda, är det likväl inte givet, att verket till sist motsvarade hans mening. Det har ej varit svårt att med ledning av’ uttalanden vid lagkommissionens tillsättande och vid avslutandet av dess arbete göra gällande att fråga främst var om att modernisera de gamla lagarnas språk, och att rensa bort ej längre gällande rätt. Inomlagkommissionen rörde man sig ibland med talesätt, hämtade från den antika v’ärld, som utgjorde en förebild för tidens jurister. Man jämförde sitt uppdrag med kejsar Justinianus och hans kansler d ribonianus att sammanställa Corpus juris civilis. Man drog en parallell mellan lagens balkar och Corpus fördelning av rättsmaterialet på Digesta och Novellae. Intrycket ble\- givetvis att lagverket endast var en sammanställning av gällande rätt, ingen nyskapelse. Förklaringen till denna motsättning mellan olika åsikter om lagkommissionens uppdrag och arbete ligger emellertid nära. Man ville ej betona att man gjort ny lag, vilket ännu stötte mången. Man dolde detta genomatt tala omatt man blott moderniserat gammal rätt. Det var ej första gången man arbetade med en sådan fiktion. .-Xnfort a\ J. Posse, Bidrag till den svenska lagstiftningens historia (1850), s. 330 11. Hela texten i Juridica, R.-\. vol. 17—18. Om stadfästelsebre\ et och dess möjliga bakgrund i kanonisk rättsuppfattning se S. Gagnér. Studien zur Ideengeschichte der Gesetzgebung (1960) s. 364 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=