IX dorf hade lagstiftaren att respektera Guds lag men var i övrigt fri att välja ändamålsenliga lösningar på aktuella problem. Den man, som ägt kraft nog att driva igenom 1686 års beslut, var lantmarskalken på 1686 års riksdag, smedssonen från Skänninge Erik Lindeman, adlad Lindschöld.^ Karl XI utsåg honom nu till lagkommissionens ordförande. Men bakom Lindschöld stod uppenbart den främste av dåtidens naturrättslärare, den nyss nämnde Pufcndorf, som tjugo år tidigare av M. G. De la Gardie kallats till professor i naturrätt vid Lunds universitet. Mellan honomoch Lindschöld rådde sedan mer än tjugo år en varm vänskap, grundlagd vid det pfalziska universitetet och hovet i Heidelberg år 1664; där hade de gemensamt kämpat för det pfalziska husets bästa. Vänskapen hade senare fortsatt i Sverige, där Lindschöld hållit en beskyddande hand över den länge omstridde främlingen. Genom sin lära att naturrätten uttryckte förnuftiga lösningar av lagstiftningsproblemmed beaktande av varje lands förhållanden hade Pufcndorf förskaffat sig frihet att konstruera rättsregler tämligen oberoende av religionens bud och av äldre lagar, däri inbegripet även den dittills dominerande romerska rätten.® Endast Guds lag, d. v. s. främst den mosaiska rätten, var absolut bestämmande. Dess inflytande märktes främst i familjerätten och straffrätten.'® Pufendorf såg ingen svårighet i att skapa en ny lagbok för Sverige. Ur den krets, där han var den främste, hade tidigare utgått initiativ till sådan lagstiftning. Brodern Esaias \'on Pufendorf, sedan länge i svensk tjänst, hade kunnat få en kodifikation till stånd för de svenska hertigdömena Bremen-Verden". Kanslern för ärkestiftet Mainz, Boyneburg, som hyste intresse för Samuel Pufendorfoch hans rättsvetenskap, hade ivrat för en motsvarande lagstiftning i Mainz men till sist gi\it uppdraget åt Pufendorfs rival Leibniz.'^ Man har länge dryftat innebörden av den följande stora lagreformen i vårt land. Var den verkligen ett självständigt arbete, en lagstiftning i en ny tids anda? Eller hade lagstiftaren en mera begränsad målsättning? Svaren har utfallit olika. Lindschöld har lämnat anvisningar för lagverkets bedrivande. De Om Lindschöld och hans förbindelser med Samuel Pufendorf se S. Jägerskiöld, Erik I.indeman-Lindschöld, I. Karolinska förbundets årsbok 1983. F. Wieacker, Pri\ atrechtsgcschichtc der Xeuzeit (1967) s. 322 IT. Samuel Pufcndorf har utfört dessa tankar i Eris scandica (1680). " Wieacker, a.a.s. 323, 326. .A.a.s. 323. '*Klami, Tutkimuksia \uodcn 1734 lain taustasta ja tulkinnasta (1981), menar att lagen ble\' en för sin tid modern text. .Andra, som T. Engströmer, anser den \ara en kodifikation, Vittnesbeviset (1911) s. 135, däremot E. Marks von Wiirtemberg i Minnesskrift till 1734 års lag I,s. 166.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=