Jotda Balk, Cap. 8. 9. 6» VIII. Cap. Humman md lagliga lortgifva jord, hiis clkr tomt. 1. I ngen må arfvejord bortgifva, Sker thct, hafve arfvinge macht thet at aterkalla , tå han dödar, fom thct gaf; vare doch ej förment, at af arfvegods på lifstid förläna något hemman åt then, fom trogen tienft giordt hafver, ther ingen aflingejord är. Aflingejord må man gifva hvcm man vil. Är jord bördkiöpt; tå kan thes värde bortgifvas. 2, Nu finnes, at man hafver giordt gifvaren, hans barn, eller förfla arftagaren, märkelig orätt, otienft och fkada ; flånde them tå fritt, gåfvan at återkalla, om han, fom gåfvan fått, then i handom hafver, och Rätten pröfvar henne rätteliga förverkad vara. Ar gåfvan för mödo och arbete, eller giord tienrt; gifven ; gånge tå ej åter. 3. Äger man jord, hus eller tomt i fladen; hafve våld bortgifva hette delen theraf, ehvad thet är ärfdt eller afladt. Om medgift, morgongåfvo, och teftamente , fkils i Giftermåls och Arfda Balkarna. IX. Cap. Om pantfatt jord, hus eller tomt, fd ock thes intekning. 1. Pantfätter man jord fin , hus eller tomt for reda penningar eller vahror, fom i thy fall til vift pris i penningar räknas fkola , och varder ther dag til betalning förelagd ; Löfe tå åter efter förfkrifning. Ar ej vifs dag förelagd ; tå bör panthafvaren hn gäldenär kungiöra, at han vil med panten lagfara låta, ther han ej betalning får. 2. Låter man hn pant å Häradsting , eller å Rådflufvu lagliga intekna; niute hn fäkerhet fram för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=