och anklagelser för trolldom. Det källmässiga stödet för att placera huvuddelen av häxförföljelsernas offer bland gamla, fattiga kvinnor är dock tämligen svagt.^ Detta gäller i lika hög grad omHans Eyvind Naess’ undersökning av de norska processerna."’ I nära anslutning till Macfarlane söker han förklara förföljelserna somen funktion av spänningar i lokalsamhället. Utvecklingen under senare delen av 1500-talet beskrivs som en period av djupa strukturella kriser. Befolkningen växer, den exploateras hårdare, framför allt av centralmakten. Fattigdom, rotlöshet och kriminalitet breder ut sig i krigens spår. I Norge blir trycket på de magra resurserna i fjordar och älvdalar så hårt, att själva livsbetingelserna för de fattigaste hotas. Tvister omlivets baraste nödtorft, maten för dagen eller en vedbit mot kylan, skapar konflikter i byn och tar sig uttryck i hot, ryktesbildningoch anklagelser. Det stora flertalet processer drabbade därför de fattiga. Denna tes bygger Naess på statistiska iakttagelser om uppgifterna rörande fattigdom i källmaterialet. I knappt 200 av de sammanlagt 877 registrerade processerna finns uppgifter omde misstänktas socioekonomiska status. I åtta fall av tio talas därvid omfattigdom eller stor fattigdom. Dessa proportioner applicerar Ness därefter på hela sitt material." En sådan manöver är naturligtvis metodiskt tillåten bara omnotiserna i källmaterialet kommit till slumpvis. Det är säkert inte fallet. Domaren, fogden eller vem someljest fört pennan, har funnit det nödvändigt att säga något omden anklagades levnadsförhållanden bara i de fall dessa varit extrema och uppseendeväckande. Frånvaron av sådana uppgifter omnästan 700 av de anklagade skulle kunna föranleda helt andra slutsatser än de Naess drar. Men det är alltså livsbetingelserna på grundnivån i bondesamhället somleder till de omfattande förföljelserna, särskilt när de kombineras med en teologisk-juridisk doktrin. När processerna i Norge till sist ebbar ut och försvinner är förklaringen därför också att söka i nya förutsättningar för kopplingen mellan humanekologiskt tryck och ideologiproduktion. Kampen om resurserna avtar, när befolkningsutvecklingen mot slutet av 1600-talet stagnerar. Då ändrar sig också praxis i domstolarna. Frikännanden börjar bli vanliga. De nya regionala studierna tyder också på att England, Danmark, Slesvig-Holstein och Norge avviker från det kontinentaleuropeiska mönstret. Någon övergång från enstaka maleficium-processer till massförföljelser med sabbat och djävulsdyrkan som huvudinslag sker aldrig." I Englands fall bidrar naturligtvis dess egenartade rättsliga ’ Macfarlane, s 161 ff, 197. "* Hans Eyvind Naess, Trolldomsprosessene i Norge på 1500-16(X)-lallet. En retsog sosialhistorisk undersökelse (Oslo (tr i Båstad) 1982). " Naess, s 305, 316 f. Se även dens., Med Bål og Brann. Trolldomsprosesser i Norge (Stavanger 1984), s 72. För England förutom Macfarlane a.a. Keith Thomas, Religion and the Decline of Magic (New York 1971). - J Chr Johansen, »The Case of Denmark» i Ankarloo-Henningsen (eds) a.a.; Merete Birkelund, Troldkvinden og hendes anklagere. Danske hekseprocesser i det 16. og 17. århundrede (Århus 1983). Dagmar Unverhau, Von Toverschen und Kunstfrwen in Schleswig 1348-1577 (Schleswig 1980). I Norge, särskilt i Finnmarken, sker en viss ökning av diabolismfallen efter mitten av 1600-talet, men maleficium och signerimål utgör i det närmaste 90 % i det övriga landet. Naess, s 134 ff. 358
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=