Efterskrift 1967 hade Trevor-Rover i sin uppsats The European Witch-Craze hävdat, att vi nu hade nog av lokala och regionala detaljundersökningar och att tiden för synteser och övergripande tolkningar var inne.' Det visade sig vara en förhastad ståndpunkt. Den nya forskningen komatt ha en programmatisk inriktning, somåterförde eller för första gången fokuserade intresset på lokalsamhället och de folkliga föreställningarna. Samtidigt vidgades perspektivet från idé- och rättshistorisk deskription till att omfatta synsätt och frågeställningar från de moderna beteende- och samhällsvetenskaperna. Vilka var de psykologiska och sociala förutsättningarna för häxväsendet som intellektuell och institutionell företeelse i Europa? Under 70-talet tog alltså den europeiska häxforskningen ny fart. En rad lokala, oftast ytterst detaljerade analyser publicerades. Nya teorier med sociologisk och antropologisk anknytning lades fram och i efterhand står det nu tämligen klart, att enhetliga och enkelt formulerade teorier inte förmår fånga den sociala och funktionella mångfald, som är förknippad med förföljelserna.' På en viktig punkt har senare forskning gett Trevor-Roper rätt. Häxprocesserna var inte en kvarleva från den mörka medeltiden. När man i äldre forskning hade velat spåra de systematiska förföljelserna till 1300-talet eller tidigare, hade man främst byggt på den franske romanförfattaren och amatörforskaren Lamothe-Langon. I sitt arbete Histoire de VInquisition en France (1839) hade denne uppgett att hundratals avråttningar skulle ha ägt rum i Sydfrankrike, särskilt i Toulousetrakten, redan före digerdöden. I av varandra oberoende undersökningar kunde Norman Cohn och Richard Kieckhefer emellertid påvisa att dessa uppgifter helt enkelt var fabricerade av Lamothe-Longon och att hans fantasier okritiskt övertagits av den ena forskargenerationen efter den andra.^ Processernas kronologi ryckte därmed åtminstone ett sekel framåt. Den ideologiska och processuella grunden läggs först på 14(K)-talet. Den biodiga praktiken når sin kulmen under de två följande århundradena. Cohn och Kieckhefer diskuterar också utförligt den övergång från maleficium- till sabbatsprocesser, somuppmärksammats redan i tidigare forskning. Rättsligt är denna utveckling parallell med övergången från ett ackusatoriskt till ett inkvisitoriskt förfa- ' Ovan s 16 a.a. ■ Utförliga forskningsöversikter hos WilliamMonter. »The Historiography of European Witchcraft: Progress and Prospects». Journal of Interdisciplinary History II (1972). Jens Chr Johansen. »Tavshed er guld . . . En historiografisk oversigt over amerikansk og europaeisk heksetrosforskning 1966-1981». Dansk Historisk Tidsskrift 81:2 (1982). Albert G Hess, »Hunting Witchess: A Survey of Some Recent Literature». Criminal Justice History, 3 (1982). Christina Larner. Enemies of God. The Witch-Hunt in Scotland (London 1981). ’ Norman Cohn, Europes’s Inner Demons (London 1975). Richard Kieckhefer, European Witch Trials. Their Foundations in Popular and Learned Culture, 1300-15(X) (London 1976). 356
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=