”Om prästerna skola locka fram bekännelser allenast därför, att de som bekänna och ångra sig må strax straffas till livet. . Utöver sådana direkta anklagelser finns också notiser om prästernas arbete med de hårdnackade, ofta på rättens förordnande. ”Emedan Sara var något trög ändå till att bekänna, rekommenderades hon pastori i Bollnäs hr Sven Watz a part att examineras.”^^ Det är också som regel under sådana enskilda förhör som de första bekännelserna kommer. De anmäls därpå av prästen och upprepas inför sittande rätt. Somliga anklagade är då fortfarande ”tröga” och måste assisteras. Det sker t. ex. genom att förhöret återges efter pastors anteckningar. Till bekännelsen får sedan den anklagade ta ställning ”punktevis” eller ”per quaestiones”. Sara Nilsdotter, 60 år, ”berättades av hr Peder kaplanen hava fört barn och nu genom Guds välsignelse, oansett hon tillförne ej varit angiven, likväl kommit genom hans arbete till bekännelse, därför hon företogs och tillspordes härom. Hon svarade intet det kunna så säga, utan begärde att hr Peder ville säga för rätten hennes bekännelse. (Då sade hr Peder . . .) När hon nu tillspordes om vart och ett stycke av förbemälte, ville hon inte bestå sig hava bekänt. Frågades om hr Peder då ljugit på henne. Svarade det inte kunna säga.” (Dödsdömd 9.12.1674) Många sådana bekännelser uppges ha tillkommit ”omsider förmedelst prästernas examen.” De är knappast ideala och domstolen får ofta bemöda sig. ”Rätten ville av henne hava en omständlig bekännelse, men kunde den icke erhålla.” ”Förekom mag. Martin Porselius berättandes, att h. Märit haver kommit till bekännelse sig vara skyldig till trolldomssynden i gemen, men i synnerhet vill hon inte bekänna.”^® Prästerna umgicks alltså flitigt med de anklagade i fängelset. I en häktningsorder 1670 förordnar landshövding Duwall, att de värst beryktade i Rättvik skall insättas ”så nära kyrkan, att prästerna var afton och morgon kunna komma till dem och förmedelst bön och förmaning söka dem på rätta vägen bringa.”^® Vad som förekommit under sådana fängelsebesök går inte i detalj att avgöra. Förhören har i vart fall varit långvariga och enträgna. Stundom har den ene prästen tagit över där den andre har slutat. De anklagade har därigenom hållits vakna. Från många håll omvittnas, att misstänkta i rätten uppträtt ”lika såsom sovande.”^^ Fontelius refererar i ett yttrande till fall, där ”de gamla uttröttats med stående.”^® Många, särskilt 12 Rålamb in 4 nr 82, s 1. KB. Om ”memorialet” se ovan s 142. 12 Falcks prot. (Säbrå), fol. 191. R.^. !■» ibid., fol. 245 ff. 15 ibid., fol. 178, 131. 10 Blåkulle-F. II, s 76. 17 Angerm. s. domsaga. Dombok 1674, fol. 84, 115. HLA. Falcks prot. (Härnösand), fol. 88. RA. is Delagardie Cod. coll. 2 nr 16. LUB. 317
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=