Allmogens ”lamentationer och trägna anhållanden om hjälp uti sitt ynkliga tillstånd” är legio under hela perioden. Man är till och med beredd göra ekonomiska uppoffringar för att bekosta rannsakningarna och hålla kronan skadeslös i ett ansträngt statsfinansiellt läge.® Myndigheternas åtgärder, extratingen och kommissorialrannsakningarna, kan till en del ses som mer eller mindre beredvilliga eftergifter för denna opinion. När Leksand och Rättvik på hösten 1670 inkom med begäran om inkvisition, bemöter rikskanslern Per Brahes invändningar med förklaringen, att ”vad rättvist haver varit för andra (dvs. Mora), bör här ock vara rättvist.”' På våren 1676 underrättar hovrätten borgmästare och råd i Stockholm om framstötarna från Katarina församling på Södermalm och ger order om att rannsakningarna skall återupptas, ”så att ingen må få orsak klaga det justitien lamt eller långsamt hanterat bliver.”® De långa väntetiderna har också spänt nerv^erna. Underrätterna sammanträdde som regel bara en eller två gånger om året. Hovrättens utslag kunde i ogynnsamma fall dröja ytterligare ett år. Rannsakningar och exekutioner har därför uteblivit under lång tid. Otåligheten är också flerstädes märkbar i suppliker och inlagor. Somliga har en direkt kritisk ton mot myndigheternas sätt att handlägga målen. Från Nordingrå, där över hundra misstänkta blivit förtecknade, begär man skyndsamt kommissionen till sig, ”eljest torde väl bliva inbördeskrig, att den ene slår på den andre.” Torsåkers socken förmenar i sin supplik, att ”commissarii efter egenvilligt gottfinnande ej måtte få skiljas åt förr än de äro avhulpne.”® På det lokala planet varierar attityden mot de anklagade från social utfrysning till direkta och handgripliga hämndeaktioner. Sedan en 80-årig änka i Mora med egna gifta bam blivit beryktad, vill ingen hysa henne, utom en hustru som själv står anklagad.^® En serie åtgärder vidtogs mot de konor som uppgavs föra. De avstängdes från kyrkan, togs i förhör, fängslades stundom, tvingades vara med i vakstugorna och bearbetades oavbrutet med förmaningar och hotelser. Många av sockenmännen i Mora är misslynta över den första kommissionens domar: deras barn har straffats med ris, men de gamla som för dem har gått fria. De besvärar sig därför fortfarande över det fördärvliga partiet. Det psykologiska tryck som de många barnens angivelser medförde, illustreras kanske ändå bäst av att inte bara föräldrarna utan till och med de utpekade i många fall gav efter för det. Visserligen har de ingen vetskap om blåkullafärder, men som de bevittnas av så många, måste de ha ägt rum. ® Ovan s 130. RP (Bergenhielm) 12.10.1670. RA. 8 SHreg. 15.4.1676. RA. 0 Skuncks prot., fol. 179. K 83. UUB. 10 Blåkulle-F. I, s 57. 11 ibid. II, s 3. 312
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=