exempel visar, var han, ehuru ovanligt energisk, bara en bland många rotlösa barn och ungdomar med erfarenheter från de norrländska processerna. I juni 1675 förhördes en ung flicka från Enånger i Hälsingland. Föräldrarna hade, ”eftersom de icke hava kunnat henne i denna dyra tiden föda,” skickat henne med en skeppare från Hudiksvall till Stockholm, där hennes farbror var präst i Danviken. Denne hade emellertid vägrat ta emot henne och nu gick hon utan syssla och bostad. Med i sällskapet var ytterligare två barn från Enånger. Också de hade berättat om blåkullafärder.*^ Två veckor senare rannsakades två pojkar från Gnarp i samma trakt. De berättade, att ”de för 14 dagar sedan voro av sin moder hit förde, vilken sedermera har gått ifrån dem och lämnat dem här på gatan. Från Vibyggerå i Ångermanland berättas om 20 förda barn, ”de där med sina föräldrar äre reste till Stockholm.””^ I Gävle hade på sommaren 1674 en främmande flicka gått omkring och tiggt och därvid också kommit med trolldomsbeskyllningar.^** Det är uppenbarligen ur dessa kretsar visgossarna rekryterades. ”22 4.4.1.3. De militära rustningarna Ett isolerat och egenartat fall av spridning över stora avstånd utgör de processer, som 1674 inleddes vid de svenska garnisonerna i Nyen och Narva. De står i klart samband med oväsendet i Hälsingland. I februari 1674 fick en rustmästare från Delsbo brev hemifrån om de där pågående processerna. Det framgick därur, att de vittnande barnen skulle ha sett rustmästarens dotter bland de andra i Blåkulla.*® Det är ovisst om detta brev ensamt har gett upphov till ryktesbildningen eller om också andra förbindelser medverkat. I vart fall översände generalguvernören Taube i juni en rapport till KM.-** Som av bifogat protokoll framgår har oväsendet i garnisonen nu nått sådan omfattning, att guvernören funnit för gott avstå från vidare undersökningar, till dess KM:s mening inhämtats. Det är främst hälsingekompaniet som är drabbat. Anklagelserna gäller barnaförande. 18 knektar har utnyttjats som riddjur och ”de beklaga sig högeligen att de ingen vakt kunna göra emedan de äre så utmäktade därav.” Också från Narva har underrättelser omtrolldominkommit. I Sverige pågick som bäst förberedelserna för Sparres stora norrlandskommission. I direkt analogi med denna föreskriver KM i sitt svar till Taube, att en fullmyndig kommission skall tillsättas med uppgift att ”inkvirera, döma Norrmalms kärnnärsrätt 7.6.1675. Handl. rör. trolldom 1. R.\. -- Stockholms rådhusrätt 28.6.1675. .-V 1026. KB. -3 N. Ångermanlands dombok 2.6.1675. HL.A. 2< Skokl. Miscell. 7, fol. 405. RA. 25 Brevet hos Hanzén, s 223, där det dock är feldaterat. Jfr Handl. rör. trolldom 1. RA. 25 Taube t. KM 20.6.1674. Handl. rör. trolldom 1. RA. 309
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=