från landshövdingarna beordrar SH deras fängslande. Kring Västerås hade två vuxna kvinnor från Valbo agerat och i Uppland visar gossarna en företagsamhet och fräckhet som tyder på vana. De hade där uppgett sig handla på uppdrag av KM och hade tagit ut skjutspengar och annan fordenskap av allmogen. En av dem fördes till Stockholm och rannsakades i hovrätten. Han anförde där till sitt försvar: ”jag är tokoter, ofärdig och råder intet före.”^^ Han återförs till Uppland för att där konfronteras med de beryktade. Följande 1676 agerar visgossama i och kring huvudstaden. Hovrätten tvingas ånyo inskrida, nu mot kaplanen i Bromma församling. Han hade tagit sig orådet före att av predikstolen pålysa, att alla i socknen skulle infinna sig i sockenstugan att visa sig för några dit anlända personer, ”som skola kunna utmärka dem som draga åt Blåkulla.” Den som uteblev skulle hållas för alldeles skyldig.^® Framför allt under de sista åren är det tydligt, att visgossamas aktivitet inte är någon isolerad företeelse utan snarare en variant av den allmänna rörlighet bland befolkningen, som står i samband med mer eller mindre tillfälliga och speciella konjunkturer. Hit hör dels fattigmigrationen under missväxtåren, dels också de militära rustningarna inför kriget med Danmark, inte minst flottans mobilisering i Stockholm. 4.4.1.2. Fattigmigrationen Rörligheten bland de allra lägsta skikten av samhället har under hela epoken varit stor. Den betraktades också som ett allvarligt problem, som man sökte lösa med tiggarordningar, tjänstehjonstadgor och tvångsrekryteringar. V'id 1672 års riksdag klagar prästeståndet över den stora anhopningen löst folk i städerna, särskilt Stockholm, där de ”alla av egenvillighet hopetals sig insanka och mycken odygd och motvilja föröva.”^^ Också i trolldomsakterna finns talrika vittnesbörd om denna migration. Fontelius påpekar i sitt yttrande, att ”trolldomen yppar och inritar sig allra först på de orter, varest omfarande löst parti och förrymmande barn komI Stockholm har borgmästare Thegner liknande åsikter.^® Där är också sambandet mellan inflyttande fattigfolk från Norrland och ryktesspridningen alldeles ovanligt klart. Mest bekant i det sammanhanget är den s. k. Gävle-pojken, som både av samtiden och i senare historieskrivning utpekats som den egentliga orsaken till processerna i huvudstaden.-® Som följande ”18 ma. '•> SHprot. 3.(i.lG75. R.\. ibid. 1.6.1676. Prästeståndets riksdagsprotokoll 3, s 168. Jfr Montgomery HT 1933. Fontelii betänkande II: 1. Delagardic Cod. Coll. 2. LUB. Borgmästare Thegners sentiment, ibid. Commissorialrättens i Stockholm berättelse, s 19. Fogelström, s 89 f. 308
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=