4.4.1.1. i.s;^os.sarna Dt' förekoninuM- redan under de första processerna i Mora men spelar där en jämförelsevis underordnad roll. I Oxberg uppträder några pojkar från Älvdalen men huvuddelen rekryteras inom socknen. Till skillnad från de andra barnen begränsar de emellertid inte sina anklagelser till hembyn eller dess närhet. De anklagar folk som de enligt uppgift aldrig tidigare har sett utom möjligen i Blåkidla. De har wkså redan här speciella färdigheter. De ser det .som är förborgat för vanligt folk: hur Satan uppträder i rättssalen, hur misstänkta konor har halsband av levande ormar eller horn i pannan. De betecknas emellertid av rätten som falska profeter och deras angivelser som idel flärd.'' Det är först i de norrländska processerna och senare i Stockholm, Uppland och \’ästmanland som deras uppträdande får avgörande betydelse. Både präster och allmoge anlitar dem flitigt, medan myndigheterna i allmänhet ställer sig avvisande till deras v'erksamhet (ovan s 189). Att vara i syne, att se det fördolda och kunna utpeka de misstänkta är inte det enda kriteriet på dem. Den förmågan hade åtskilliga av de andra barnvittnena. Men visgossarna (och -flickorna) agerar professionellt, vittnar mot betalning i mat och pengar. Inte heller begränsar de sin verksamhet till hemorten. Det är tvärtom utmärkande för dem att de kommer från andra socknar, där man redan har viss praktik i vittnesmål och rannsakningar. Stundom är också vuxna, föräldrar eller andra, delaktiga i affärerna. I Hälsingtuna vid Hudiksvall klagas på en bonde, att han rest ut ur kontraktet med sin dotter, som ”skulle kunna utvisa på andra rum vilka som skola vara ibland detta Satans raseri.” Han påstås därmed ha sökt sin näring. Han erkänner också, att han i Jättendal fått tre daler för sitt omak, men att resan dit skett på kallelse från kyrkoherde Hoffman i Harmånger. Fontelius, som betecknar deras verksamhet som en födkrok, redovisar ock.så ett djärvt och farligt alternativ till det vanliga angiveriet: visgossarna tar betalt av folk för att inte berykta dem.^^ I Ångermanland uppträder en grupp visgossar från Nordingrå på de flesta orter, som sedan besöks av kommissionen. Denna avvisar, liksom tidigare domstolarna i Dalarna och Hälsingland, deras vittnesmål. Det oaktat fortsätter verksamheten.^- Tiggarbarn från Ångermanland börjar uppträda i Västerbotten och Jämtland och lämnar bidrag till processerna där.^'^ Längre söderut är det främst från Gävle och Gästrikland de rekryteras. Från våren 1675 börjar de uppträda i Uppland och Västmanland.^^ Efter rapporter » Blåkiille-F. I, s 53; II, s 28, 43, 57. 1*’ Hanzen, s 249 f. Fontelii betänkande II: 3. Delagardie Cod. Coll. 2. LUB. 12 Jfr ovan s 159. i'i Fahlgren, s 43, 53, 57, 81, 97, 101 f. Sparre t. Stench 16.2.1675. GLreg. HL.A. 11 SHprot. 6.5., 10.5.1675. SHreg. 11.5.1675. RA. P Rudbeckiu.s t. Stiernhöök 7.5.1675. Ekdahls saml. Da Vätt.akad. 307
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=