förekommer det nästan inte alls. Av 102 namngivna och identifierade barn i Mora kan inget visas ha vittnat mot mer än en anklagad: frekvensen bland dem är 1. Senare, t. ex. i Ångermanland, kan ett och samma barn utpeka upp till 17 förande konor. En sammanställning av det norrländska materialet visar också, att en femtedel av barnen där avger mer än hälften av samtliga vittnesmål. Härtill kommer, att barnen inte bara vittnar om sina egna färder. De utpekar också sådana, konor och andra barn, som de sett under färden och i Blåkulla. Tas sådana vittnesmål med i beräkningarna blir antalet vida större. I Nordingrå stiger de från 160 till 1.170. Uppbådet av vittnesmål blir förkrossande, trots att en begränsad krets, kanske ett hundratal barn, agerar. Nordingrå synes dock vara ett extremfall: vittnesfrekvensen torde där, om den sistnämnda typen av utsagor medtas, närma sig 10.® På andra håll är den under samma förutsättningar betydligt lägre: i Härnösand 4.0, Torsåker 3.3, Norrala 2.7, Säbrå 1.9, i Trönö 1.8 och i Gävle 1.6. En annan faktor måste emellertid beaktas, om jämförelser skall bli meningsfulla. Vittnesmålsfrekvensen uttrycker bara den genomsnittliga aktiviteten hos varje vittnande bam, fliten om man så vill. Men det är naturligtvis avgörande hur många av de flitiga barnen var i förhållande till de offer de utpekade. I Trönö vittnade 81 barn mot fyra anklagade. Denna starka övervikt medförde att varje misstänkt i genomsnitt kom att belastas av 38 vittnesmål, trots den relativt låga frekvensen (1.8). I Torsåker, där frekvensen å andra sidan var hög (3.3), vittnade 113 barn mot 60 anklagade. Belästningen blir där bara 6.3. Det är således till tre relaterade faktorer man har att ta hänsyn vid värderingen av vittnesmålen: (a) antalet vittnen (b) frekvensen, dvs. genomsnittligt antal vittnesmål per vittne (c) belastningen, dvs. genomsnittligt antal vittnesmål per anklagad. På vilket sätt har dessa faktorer haft betydelse för den rättsliga bedömningen? Avgörande har på många sätt en hög belastning (c) varit. Det är emellertid också av betydelse hur denna belastning uppkommit: om den beror på vittnenas antal eller på vittnesmålsfrekvensen. I det senare fallet, där relativt få barn vittnar med stor flit, kan bedömningen rimligen inte bli densamma som när ett stort antal förs. Någon entydig samvariation mellan belastning och det relativa antalet dödsdomar förekommer inte heller: belastning 11.7 12.0 dödsdomsfrekvens % 43 (10 av 23) 86 ( 6 „ 7) 39 (30 „ 77) 28 (17 „ 60) Härnösand Gävle Säbrå Mora 3.4 3.8 5 Hög frekvens uppvisar också de andra ångermanländska socknar, där tingsrannsakningar avhölls 1675. Ovan s 158 not 17. 288
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=