Under de stora processerna är det däremot snarast regeln, att två eller flera ur samma släkt står anklagade för trolldom. Är det fråga om släktfejder? Knappast i den meningen att en grupp står enig i sina angrepp mot en annan. Anklagelser inom släkten är minst lika vanliga. Samspelet mellan tre grupper under processerna i Älvdalen kan belysas med följande schema: mot Justina mot Gyris mot Per Hans grupp Gyris Per Hans Justina II 3 2 12 9 2 6 De interna anklagelserna är i själva verket de farligaste. Rätten tar starkt intryck av dem och framhåller dem särskilt i sina domskäl: ”Anklagad av 15 stycken barn, däribland 2 sina egne.” Den naturliga familjekärleken anses utesluta dunkla motiv och borga för beskyllningarnas sanningshalt. Det föregivna brottet kommer därigenom också att framstå som ännu mera avskyvärt. Ibland framgår det dock klart, att sådana anklagelser inom familjen eller släkten tillkommit först efter starka påtryckningar. Vanligen blir de anklagades barn rutinmässigt förhörda och deras medgivanden är, där de förekommer, mer eller mindre motvilliga. Många barn tycks emellertid vittna utan någon rättens åtgärd. I den mån de påverkats har detta skett inom släkten eller byn. I de fallen kan man diskutera möjligheten av generationsmotsättningar. Vi vet genom många exempel, att föräldrarna kan ligga bakom barnens anklagelser. Om deras motiv kan man som regel bara göra förmodanden. Troligen har ägo- och testamentsförhållanden spelat en viss roll. En farmor eller mormor på undantag men med giftorätt kvar i boet kan bli föremål för irritation som övergår i hat och anklagelser. Fem av åtta kvinnor i Säbrå som har åklagare inom familjen, utpekas av sina barnbarn. I ett fall frågar rätten direkt, om den anklagade varit i träta med sin måg och dotter. Bilden är emellertid mer komplicerad än så. I sociogrammet från Älvdalen riktas anklagelserna inom gruppen Gyris åt alla håll över generationerna. Barnbarnen anklagar den gamla Gyris Marit men också sina syskon och fastrar. Marit själv anklagar i sin tur både dotter och svärdotter. Genom de ledande förhören och annan påverkan uppstår en konformitet i bekännelserna, som gör det svårt att urskilja det ursprungliga mönstret av anklagelser. Ett vittne, barn eller complex, ger ökad trovärdighet åt sina övriga uppgifter genom att utpeka allmänt defamerade konor. Familje- och föräldraband utgör därvid inget avgörande hinder. De medvetna eller omedvetna avsikterna med anklagelserna kan därför också variera hos ett och samma vittne. Denna mekanik driver en del, särskilt yngre anklagade till ytterligheter. Själva utpekade av en rad vittnen anger de sin egen moder som läromästare 276
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=