Tab. 4. Åldersfördelning anklagade kvinnor 15— % u.å. 15^4 45— 1. Jämförelsetal 2. Mora 1669 3. Rättvik 1671 4. Alfta mm. 1673 a. anklagade b. straffade 5. Hälsingland 1673—74 (inkl. 4) 6. Komm. Ångermanland 1674 7. Ting Ångermanland 1674—75 8. Komm. Gästrikland 1675 9. Sammanfattning 2—8 10. Dödsdömda i högsta instans 1. Jämförelsetal 62 38 50.0 50.0 32 28 40 40.0 60.0 32.5 67.5 7.4 28.2 64.4 41.9 48.7 9.4 47 23 30 50 26 24 36 53 11 30.8 56.7 12.5 62 38 Det rör sig som synes hela tiden om en förskjutning mot den äldre huvudgruppen, minst uttalad men ändå klar i Dalarna, tydligast i Hälsingland. En jämförelse mellan kol. 4 a och b samt mellan 9 och 10 visar, att domstolsbehandlingen liksom beträffande könsfördelningen klart förstärker en redan förefintlig tendens. 4.3.1.5. Civilståndsfördelningen Undersökningen omfattar bara kvinnorna, som har uppdelats i tre grupper: gifta, ogifta och förut gifta, eller med samtidens här tillämpade terminologi: hustrur, pigor, änkor. Någon gång förekommer i protokollen beteckningar som kona eller käring. En särskild svårighet förorsakas av bruket att kalla också änkor för hustrur. I många fall framgår det ändå, att den anklagades man avlidit, men gruppen hustrur är troligen överrepresenterad på änkornas bekostnad. I Dalarna tjänar gårdsnamn och ett sinnrikt system av eponymer som identifiering, varvid de gängse civilståndsbeteckningarna ofta utelämnas. Det kan ligga nära till hands att hänföra en kvinna utan titel till pigorna. I Mora visar sig dock vid en kontroll mot husförhörslängden inte mindre än tio (av 60) sådana vara änkor. Också denna felkälla torde alltså i första hand drabba gruppen änkor. I riket var 1750 hälften av alla kvinnor över 15 år gifta. I det närmaste samma andel (49.5 %) kan framräknas för Asker i Närke år 1689.^ Fördelningen kan emellertid starkt påverkas av könsbalansen i socknen eller bygden. I Mora, som på 1660-talet hade ett markant kvinnoöverskott, var bara 44.8 % inom samma grupp gifta. Någon nödvändig följd är dock inte detta. I Asker, med dess ”normala” giftermålsfrekvens var kvinnoöverskottet ännu högre än i Mora (jfr ovan s 270). Åtminstone för Dalarnas vidkommande synes emellertid överskottet inte vara enbart lokalt begränsat utan återfinn.s i Hannerberg, s 101. 273 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=