bekräftelse på samhällssolidariteten genom att de dramatiskt definierar det onda.*' Denna förklaring tycks stå i ett visst beroende av Durkheims bekanta definition av religionen som en medlemmarnas dyrkan av den egna sociala organisationen med Gud som en inkarnation av samhället. Trolldomen skulle därvid utgöra en negativ avbild av samhället och dess ideal, en skräckbild, ett varnande exempel. Funktionellt skulle den alltså verka konserverande. Också denna tanke står Strindberg nära. Teoretiskt är dock den motsatta lika möjlig: trolldomen avbildar ett annat, bättre samhälle, är en revolutionär ideologi i förklädnad. Inte heller utesluter de varandra. De kan vara olika gruppers sätt att beskriv'^a samma sak, varvid skräckbilden rimligen dominerar i överhetens protokoll. Därmed är man emellertid inne på (b) strukturella tankebanor. Också de kan uttryckas med en formulering från Durkheim: ”Sociala fakta varierar med det system av vilka de är en del; de kan inte förstås lösgjorda från det. Därför kan två fakta som kommer från två olika samhällen inte jämföras även om de synes likna varandra; det är nödvändigt att samhällena själva liknar varandra.”^** I enlighet härmed har strukturalisterna i sina undersökningar av trolldomen t. ex. sökt kartlägga sambandet mellan å ena sidan anklagelserna, varierade efter innehåll, frekvens, objekt etc. och å den andra sidan variationer i samhällsstrukturen.'^ Om nu trolldomen funktionellt har till uppgift att förklara individuella, ”orättvisa” olyckor, återstår frågan efter vilka medvetna eller omedvetna kriterier den drabbade utpekar den vållande trollkonan. Dessa kriterier är att söka i samhällsstrukturen. Eller med en elementär tillämpning på svenskt material i följande (olösta) problem: i processerna före 1668 kan 116 tingförda fall av maleficium identifieras efter objektet för den skadliga v^erksamheten: människa 61, boskap 51, övrigt (årsväxt, fiske etc) 4 fall. Protokollen, de kyrkliga dokumenten och andra källor synes också allmänt peka på att boskapen vid sidan av människan lättast drabbades av skador med magiskt ursprung. Går denna frekvens av skadeobjekt att avläsa i processernas lokala fördelning? Är processerna relativt vanligare i områden beroende av animalieproduktion än i de rena åkerbruksbygderna? Frågan drar dessvärre med sig så svåra följdproblem att den i varje fall t. v. inte kan lösas. Den relativa processfrekvensen måste mätas, förslagsvis mot befolkningstätheten, och bebyggelseområdena måste avgränsas efter den viktigaste näringskällan. Exemplet kan således också tjäna som illustration till de sv'årigheter det historiska materialet erbjuder jämfört med det synkrona. I det följande kommer några grundläggande sociologiska faktorer att diskuteras och beskrivas med en i huvudsak kvantitativ och grafisk metod. Valet >• Mair, s 200 f. E Durkheim, Elementary forms of the religious life (1915), s 94. 11 Mair, s 199. Macfarlane, s 246. 266
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=