och geografisk avgränsning. Med den universella magi man påträffar överallt har den bara flyktiga likheter.® Den starka betoning av sambandet mellan samhällsstruktur och trolldom som åtminstone en riktning inom antropologin förfäktar, gör jämförelser särjfkilt vanskliga. I nya tidens europeiska nationalstater är den sociala differentieringen av helt annan art och omfattning; makrostrukturen är en annan med fasta, delvis universella organisationer för samhällskontroll, för lagstiftning, rättskipning, religionsutövning osv. Det hindrar å andra sidan inte, att antropologernas teorier och arbetsmetoder kan ge åtminstone uppslag för den historiska forskningen, särskilt som de ofta är starkt medvetna omde just berörda svårigheterna. Bland de teorier som omhuldats bland antropologerna kan i huvudsak två riktningar urskiljas: (a) den funktionalistiska och (b) den strukturalistiska.® (a) Funktionalisterna uppehåller sig vid de praktiska fördelar trolldomsidéerna erbjuder individen och samhället. I sin enklaste och tydligaste form kan dessa idéer ha en explanatorisk funktion; på grund av brister och felaktigheter i den fysikaliska världsbilden tillgriper man ur vår synpunkt irrationella kausalsammanhang för att förklara olyckor som missväxt, sjukdom eller boskapsdöd. De är förorsakade av trollkonors magiska aktiviteter.^ Om detta vore en generell utväg, skulle man kunna påvisa en korrelation mellan epidemier, missväxt etc. och processintensiteten, både lokalt och kronologiskt. Det är knappast fallet. Det finns naturligtvis jämsides andra förklaringar. Sambandet mellan dåligt väder och dåliga skördar behöver ingen tveka om. Den straffande Gudens roll var också välbekant t. ex. i 1600-talets Sverige. Inte minst när det gällde stora, kollektiva olyckor var sådana ”naturliga” eller religiösa förklaringar oftast tillräckliga. Annat var det med de individuella olyckorna, som drabbade slumpvis, ”orättvist”. Om mina kor sinar eller missgår och inte grannens, då är dolska krafter i spel.® En annan och mera svårgripbar funktion skulle kunna kallas den terapeutiska. I stressituationer, personliga eller allmänna, kan anklagelser om trolldomkanalisera ångesten och fungera som en ställföreträdande aggression. Bland de stresskapande faktorerna framhålls t. ex. samhällets krav och tvång eller de regler och begränsningar för andra typer av aggression, som ligger i den rättsliga proceduren. Som synes har denna teori åtskilligt gemensamt med både Trevor-Ropers och Strindbergs. En del funktionalister pekar också på att trolldomsidéerna utgör en sorts “ G L Burr, The Literature of Witchcraft, s 238. ® Allmänt: G Parrinder, Witchcraft: European and African (1965). L Mair, Witchcraft (1969) och Macfarlane, s 240 ff. Mair, s 199, 202. Macfarlane, s 241. * För en mer detaljerad utläggning av denna explanatoriska psykologi se Macfarlane, s 192 ff. 265
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=