4.3. Sociala och ekonomiska faktorer 4.3.1. De anklagade 4.3.1.1. Frågeställningar Idé- och rättshistoriska aspekter har länge dominerat historieforskningen om de europeiska trolldomsprocesserna. Intresset har koncentrerat sig på domarna, lagstiftarna, prästerna och andra ledande grupper. De anklagade har i stort förblivit anonyma. Bland socialantropologer, mest anglosachsiska, bedrevs däremot redan på 1920-talet forskningar rörande trolldomens funktion i samtida primitiva samhällen. Man begagnade därvid en sociologisk eller åtminstone sociografisk metod. Trolldomen beskrevs och tolkades i samband med allmänna sociala köns- och släktstrukturer och mot en bakgrund av relationer, med ålders materiella och religiösa förhållanden.^ Skillnaderna ligger till en del i källmaterialet: antropologernas är synkront och därmed åtkomligt för ett brett spektrum av frågeställningar; historikernas har däremot varit starkt begränsat till protokoll och andra skriftliga kv^arlevor, som utformats i enlighet med \'ärderingarna bland de ledande skikten i ett stelt grupperat samhälle. Redan därigenom har valet av metod och problem måst begränsas. Det hindrar inte att sociala och ekonomiska frågor har berörts också i de historiska undersökningarna, inte minst under de senaste decennierna. Mest uppsendeväckande bland dessa är väl H.R. Trevor-Ropers stora essä ”The European witch-craze of the 16th and 17th century.”- Han förklarar de stora och systematiska häxförföljelserna som ett resultat av sociala spänningar mellan samhället i stort och sådana minoritetsgrupper, som vägrar låta sig assimileras etniskt, språkligt eller framför allt religiöst. Förföljelserna under 1500- och tidigt 1600-tal blir ett inslag i kampen mellan reformation och motreformation. Det är huvudlinjen. Häxmyten och den därtill hörande juridiska doktrinen kunde emellertid sedan den väl etablerats också tillämpas på andra och mindre genomskinliga former av social nonkonformism. I Sverige har Axel Strindberg kortfattat och i ett större sammanhang tolkat processerna som en sorts inadekvat reaktion på ett socialt och ekonomiskt betryck, som ”egentligen” borde ha kanaliserats politiskt. ”Häxprocesserna (har) socialt verkat till oppositionens förlamande.” Han anknyter därmed nära till marxismens teori om religionens funktion som ”opium för folket” i det industrialiserade samhället. ”Det var ett överklassintresse att folk hölls möra genom allsköns skräckföreställningar, även om detta kanske inte med1 Om denna antropologiska forskning se nedan s 265 f. 2 i: Religion, the Reformation and Social Change (1967). 263
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=