När protokollen talar om jungfrur torde i de flesta fall avses handklovar anlagda på detta sätt.^® En skärpning innebar det, när den sålunda torterade hissades upp i bojorna mot väggen eller i taket.På kontinenten kedjade man vid sådan upphängning händerna bakom ryggen på offret och fäste tyngder vid de fritt svävande benen, varvid axellederna förstördes.*® Det framgår inte, om det är denna form som praktiserades i Sverige. Det är knappast troligt. Blocken och klumparna synes ha begagnats fristående från handklovarna. Också de har anbringats för att pressa och klämma på armar och ben. Utöver dessa, trots allt föga sofistikerade former av fysisk tortyr förekom metoder, som snarare syftade till en psykisk nedbrytning av offret. Redan den upp till årslånga fängelsevistelsen, som ofta föregick den slutliga rannsakningen torde ha haft denna verkan. Den kombinerades emellertid med att de anklagade under längre eller kortare tid hindrades från att sova, vanligen genom att de tvingades stå upp. Det uppgivna motivet härför var, att en sovandes själ lättare var åtkomlig för den onde. Särskilt om vakan skedde under fromma övningar som bön och psalmsång trodde man sig kunna förhindra blåkullafärd och barnaförande. Samma syfte låg bakom de vakstugor, som överallt förekom och i vilka de förda barnen nattetid hölls vakna under uppsikt av präster och föräldrar. Det är fördenskull inte troligt, att domstolarna i första hand uppfattade denna verksamhet som tortyr på samma sätt som den mer handfasta fysiska. Vakethållandet kan därför inte heller med säkerhet betecknas som ett rättsmedel i formell och vedertagen mening. Som sådant var det däremot välkänt på kontinenten. Tormentum insomniae förekommer allmänt i trolldomsmål och behandlas också med viss utförlighet i de juridiska handböckerna.*® Resultatet av denna påtvingade vaka framgår inte sällan av protokollen. Somliga anklagade svimmar av utmattning under pågående förhör i rätten, andra står ”lika såsom sovande” och lämnar inga eller bara enstaviga svar.®® Fontelius förknippar uttryckligen vakandet med andra former av tvång. ”Synnerligen är deras bekännelse kommen av torturer genom fängelse, handklovar och de gamlas uttröttande med stående, under vilka plågor de hava gjort sig skyldiga till det som de sedan vid avlivandet alldeles nekat hava.”®^ Det faktum att man i Sverige saknade formella rättsregler för bruket av tortyr har bidragit till ett omfattande godtycke i praxis under de stora pro26 Ovan s 116. Exempel; Stiernhööks prot. (Alfta), fol. 37; (Bollnäs) fol. 12, 24. Ekdahls saml. Da. Vitterhetsakademin. Falcks prot. (Sollefteå), fol. 32; (Boteå) fol. 10; (Säbrå) fol. 71. 218. Trolldomskommissionen i Norrland. RA. Skokloster Miscell. 7, fol. 474, 503, 510; 264 fl passim. Blåkulle-F. III, s 25. 27 Ovan s 113. 28 Zwetsloot, s 256. Soldan-Heppe I, s 344, 349. 20 Soldan-Heppe I, s 347 f, II, s 148. Robbins, s 509. Zweetsloot, s 179. Siebel, s 132. 30 Ovan s 117. Jfr Kollar m. fl., s 488 ff. 31 Delagardie God. Coll. 2: 16. LUB. 260
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=