Rätten har emellertid uppmärksamheten på dessa missföihållanden. ”Gjordes ock anställning, att barnen skola var morgon därom examineras, förrän de kunna på gatorna råkas och med varandra hålla någon conference.” I Säbrå föreskrivs också, att ”de barn, som rätten med osanning befunnit haver, skola ock med ris bliva för sådant i sockenstugan avstraffade.”'* Till någon ändring av förfarandet har denna insikt ändå inte lett. De ”lögnaktiga” sållas ut, de övriga får fortsätta som dittills. Rätten är så fången i sin mekaniska metod, att avvikelsen i andra punkter tolereras, bara barnen kommer överens i de detaljer som undersöks. ”Barnen hava . . . var för sig bekänt blivit förde i natt på en röd ko, förutan andra omständigheter de därhos omtalat, som till störste delen överensstämde.”*^ På samma sätt används ofta ”någorlunda” och ”i huvudsak” då likheterna i vittnesmålen beskrivs. Därmed förfuskas naturligtvis också hela syftet med detaljfrågorna. Barnen å sin sida är tidigt på sin vakt mot de fällor som läggs ut. Sinnrika bortförklaringar kommer i svang. När rätten börjar kontrollera uppgifterna om vilka som varit med på färden genom att förhöra dem som därvid angivits, då är flera förblindade eller har förbundna ögon och slipper därmed svara. Efter en natt då den svartfläckiga kon varit det överenskomna färdmedlet, uppger en flicka, att hon förts på en röd häst. Konfronterad med de andra barnens uppgifter förklarar hon sig: hon har under natten blivit förd två gånger, en gång på hästen och en gång på den svartfläckiga kon.® Sådana barn som uppges vara med i sällskapet men som själva inte vet av något färdemål, dem anfäktar Satan: håller om halsen på dem och hindrar demdärmed från att bekänna." Ibland är dock motsägelserna oförenliga. Två pojkar konfronteras ”efter de så åtskilligt referera och samdes inte om berättelsen utan var stod uppå sin.” Karin i Fänsvik uppger, att Anders Nilson varit med under natten. Anders nekar emellertid, ”och ehuru länge de därom confererade stannade det därvid att Karin jakade och Anders nekade.”* Tolv barn är överens om att de förs av samma kona, ”ehuruväl de uti circumstantierna varierade.”® Vanligast och därför mest motsägelsefulla är uppgifterna om tidpunkten för och sällskapet vid de nattliga färderna. Vid snart sagt varje förhör finns därvidlag någon eller några som avviker. Den version majoriteten bevittnar blir den riktiga. Det övriga skjuts åt sidan. Det är också klart, att i de inte * Falcks prot. (Härnösand), fol. 44. R.\. Falcks koncept (K 82.UUB), s. p. Jfr Dalarna 1671, där ”skalkaktiga drängar straffas med gatulopp och lögnaktiga gossar stupas med ris.” Blåkulle-F. II, s 86 (E Creutz t, Duwall 13.1.1671). ° Falcks prot. (Säbrå), fol. 191 et passim. R.\. ® ibid. (Härnösand), fol. 72. Jfr ovan kap. 3.1.3.2. Maleficium taciturnitatis. * Falcks prot. (Härnösand), fol. 85. RA. ® ibid., fol. 93. Jfr fol. 86 ”kommo överens i den omständigheten, att de redo på en röd ko.” 251
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=