till kyrkoplikt. Hovrätten fastställer Annikas straff med tillägget, ”att hon av prästerna allvarligen tillhålles sina kristendomsstycken att lära och sådan sin påbegynta vanart härefter att avstå.” Domen över de vuxna, som talat mera av oförstånd än i ont uppsåt, upphävs däremot.-*' Följande år bekänner den 11-årige Olof Ingelsson i Ramsele, att han varit med pigan Sara Petersdotter tvenne resor till Blåkulla och sett huru där tillstår. Han anger sin mor, sina syskon, tre grannar och flera andra, som han därunder sett hos den onde. Tingsrätten beslår honom med tvetalan och underkänner hans vittnesmål. De angivna frias med undantag för pigan och en av grannarna, ”emedan de dessutom av andra för trolldom misstänkte hållas.” Deras sak ställs på framtiden. Hovrälten konfirmerar domen med samma tillägg beträffande prästernas roll som i den föregående processen.-^ I Älvdalen tingsförs i december 1664 Hålle Marit, en utgammal kvinna. Hennes femårige sonson hade under lek med grannbarnen nämnt Blåkulla i samband med sin mor och farmor. Grannarna hade därpå lockat barnet till sig och ”givit det mat av den bästa som de kunde tänka det skulle behaga, då det också skall hava bekänt som följer: Stormor och monna hade ett smörjehorn och smorde en kalv, därpå fader och moder samt barnet rida, och barnet satt i moderns knä.” Om Blåkulla berättar han, att de där fick mat och dryck, både fisk, smör och mjölkgröt. Efter maten slogs de med olika tillhyggen. Han hade också sett en stygg gubbe och en svart käring. Den förre kokade tjära i en stor kittel. Hålle Marit, sonen och sonhustrun rannsakas ingående men nekade. Rätten finner efter noga betänkande det hela vara ett ”Satans apespel med barnet, vilket till äventyrs uti någon dröm kunde förekomma.” Som ingen av de angivna tidigare varit beryktad nöjer man sig med att allvarligt förmana dem att hålla sig till Gud. Skulle något slikt framdeles om dem yppas eller förspörjas, skulle ock allt detta vara dem en öppen sak.^^ Liksom i den norska processen är i de två sist refererade fallen idén om barnaförande således fullt utbildad. Den folkliga förankringen synes obestridlig. Något radikalt nytt är det inte fråga om utan snarare en omformning och utveckling av redan förefintliga motiv, ett ”bricolage”, en mutation av välkända moment.Kärnpunkten är emellertid subtil: i stället för grov materiell skadegörelse, barnamord, kannibalism, djävulstribut i smör och mjölk är det nu själar, oskyldiga barnasjälar trollkonorna hembjuder åt sin mästare. Så tolkad är den knappast en folklig idé. 4.1.3. Maleficium Förgörningen i de äldre processerna var skadegörelse på folk och fä åstadkommen genom operativ magi. Effekten uppnåddes efter ett hanterande av enkla tillbehör som örter, naglar, ben och grodor. Det är ovisst hur man 20 Gävleborgs länsstyrelse. Skr. från SH 15.2.1661. HLA. 21 ibid. 30.10.1662. 22 österdalarnas dombok. Mora 6.12.1664. ULA. 23 R Poole i C Lévi-Strauss, Totemism (Pelican 1969), s 50 f. 227
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=