RB 36

till djävulens gästabud, där det kokas och ingår i taffeln. Resterna används för tillredning av den magiska salvan. En variant av dessa föreställningar återfinns i det svenska materialet. Redan Prytz (1632) spekulerar vidlyftigt kring frågan, och i en process från samma tid uppger en kvinna, att ”Satan haver bett henne dräpa Bengt Sigfridsons barn.”® I de stora processerna är det emellertid inte jordiska barn, som hanteras på detta sätt utan avkomman i Blåkulla, resultaten av de orena famntagen med Satan och hans anhang.® Det är alltså vanligen som offer för mord och kannibalism barnen förekommer i de kontinentala processerna. Parallellt härmed omtalas emellertid andra öden. Redan på 1400-talet refereras till fall, där häxorna vigt sina barn åt Satan och fört dem med till sabbaten. Berättelserna härom återkommer hos t. ex. Bodin (1578) och Binsfeld (1590).^® Det erinras därvid om det allmänt bekanta förhållandet, att häxors avkomma vanligen hör till den ondes anhang, och att nära släktskap med dömda trollkonor utgör ett viktigt indiciumpå skuld. Också i processmaterialet finns exempel. Vid en omfattande inkvisitionsprocess i Nordspanien 1610 förekom angivelser från barn. Något som liknade en vakstuga anordnades. En präst lät barnen sova hos sig och använde flitigt exorcism. När han en gång försummat detta, blev barnen mycket riktigt förda av häxorna till sabbaten.I nära samband med dessa spanska stod de processer som 1609 fördes mot baskerna i Labourd. Bisittare i domstolen här var parlamentsrådet från Bordeaux, Pierre de Lancre, som senare författade ett par traktater i ämnet.Till en av dessa fogades ett stick, som tydligt illustrerar båda de här behandlade formerna för anslag mot barn; under en kokande gryta eldas med likdelar av barn; på bankettbordet ett fat med huvud och ben från barn; en häxa ridande på en bock för bakom sig två små barn; en demon och en ung häxa presenterar ett barn för Satan, som i bocksgestalt med dubbla horn och ljus i pannan sitter på en tron.^® På tysk botten är man vid samma tid i vart fall mycket nära tanken på ett förförande av barn, bildligt och verkligt. I ett frågeformulär från Bayern Soldan-Heppe II, s 78 (Wiirttemberg 1616. ”Sie habe das Hexenwerk seit unvordenklichén Zeiten betrieben, wohl an die 400 Kinder, auch drei ihrer eigenen Kinder, umgebracht. Die seien alle wieder ausgegraben, gesotten, gekocht, teils gefressen, teils zu Schmier- und Hexenkunst gebraucht worden.”) 8 Magia Incantatrix, s 28. Nv 20. LSLB. Promptuarium, fol. 162. (Närke 1633). R.\. ® Hanzén, s 196. (Forsa 1673: ”Anna är gifter och haver fött barn och strax haver Kerstin tagit och kokat smorning därav.”) MGKF 1927, s 43. (Gävle 1675: ”Varit gift två gånger. . . haft två barn, vilka äro kastade i kitteln och kokade.”) Hansen, Zauberwahn, s 448. Lea, Materials II, s 554, 578, 587, 600, 611. 11 Soldan-Heppe II, s 157 f. Caro Baroja, s 182 ff. 12 Lhncrédulité et mécréance du sortilege (1622) och Tableau de I’inconstance des mauvais anges et démons (1612). 13 Robbins, s 300. Trevor-Roper, s 114. Caro Baroja, s 177. 225 15

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=