spinna eller förrätta andra sysslor under helgen i Blåkulla. Det är dessa ingripanden mot de mest harmlösa sysslorna som gör också de världsliga domarna misstänksamma. Stiernhöök och Lundins finner det t. ex. märkligt, att de ”friar från maten uti Blåkulla, men inte för concubitu nefario et horrendo cum Daemone.”" Det är å andra sidan tydligt, att de förda och anklagade själva uppfattar de vita som det godas representanter, även om deras insatser är märkvärdigt begränsade. I ett tidigt vittnesmål redovisas en formlig dispyt mellan en svart och en vit ängel om himlens och helvetets förtjänster. Moralen är synbarligen, att det är i denna kamp om själarna som Blåkulla bedrägligen framställs som behagligt och tilldragande.Någon gång förs barnen in i Änglakammaren och får se Gud i all sin härlighet. Klart eskatologiska föreställningar är förknippade med denna åskådliga konfrontation mellan ljust och mörkt. ”Änglarna föra ifrån Blåkulla till himmelen, varest Gud för dem och dem som förda bliver uppenbarar världsens ända, och att den innan 3 år komma skall.”*^ På ansvarigt kyrkligt håll är man heller inte främmande för tanken, att det stora trolldomsoväsendet är en sista uppgörelse före den stundande domen, ”helst när man besinnar och görligen prövar, att Satan för landsens synder och i desse siste världenes tider mer än eljest är lös vorden.”^® Den här använda systematiken är inte entydigt berättelsernas. Någon enkel kronologisk följd mellan det behagliga och det obehagliga stadiet i Blåkulla finns inte. Alla momenten uppträder samtidigt och bredvid varandra. Det ger skildringarna en bisarr och motsägelsefull karaktär. En viss tyngdpunktsförskjutning kan emellertid iakttas. I de senare vittnesmålen, i Norrland och Stockholm, dominerar mörkret, obehaget och våldet. Det förefaller inte uteslutet, att detta kan sättas i samband med den aktiva styrningen av vittnesmålen, som förekommer där.”** Präster och domare är benägna att anknyta till en konventionell kristen syn på helvetet. De är vidare intresserade av misshandel och andra aktiviteter, som kan inordnas under lagens bestämmelser om maleficium. Faktiskt uppvisar emellertid inte sällan de norrländska barnen symptom, som till synes bekräftar de förfärande vittnesmålen. De är bleka och utmattade, har sår och blånader, röda strimmor på ryggen som efter piskslag. Det är väl troligt, att barberare Bruggman och andra medicinska experter som anlitas i sådana fall, ser det de vill se.-" Husaga och hungerår kan förklara resten. Ovan .s 136. Sandblad (1967—68), s 130. -'3 SHM I, s 26. ibid. Blåkulle-F. III, s 59. Ockelbo, fol. 381. Skokloster Misc. 7. RA. -3 Cons. Ups. nov. 1675. Handl. rör. trolldom 1. RA. 2ö Nedan s 250 ff. 2'^ Jfr Gävle, fol. 478. Skokloster Misc. 7, R.\. (Brita Wälgift, 15 år. Sjuk och svullen över sin smala rygg. Inspekterad av en tolvman och barberarens gesäll. ”Kan ha en släng av brännesjukan, men icke är det den förnämsta orsaken till hennes sjukdom, utan måste vara någon annan.”) 223
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=