ljusen. Fuit candelabrum är protokollens diskreta hänvisning till denna syssla. På den gamla tiden, medan konorna ännu presterade smör, ost och andra matvaror som skatt till den onde, hade de revir eller förläningar, som de svartsjukt bevakade. Där opererade deras bäror och sög mjölken ur folks boskap. Nu under de stora processerna tjänar förläningarna som rekryteringsområde för de barn som skall föras. Det sker fortfarande ofta efter anvisningar från Satan-länsherren.^^ Satan själv är en mångtydig gestalt. Oftast har han eufemistiska namn som gamle Erik, storfar. Boram, Gethus, Lazarus, Sjul, Liothe.^^ Ibland beskrivs han som en vanlig karl, som Johan i Granön men med rumpa, vitklädd som en morkarl, grå i håret och med elaka ögon, uti båtsmanskläder seendes svart och blister det är leder ut, som en präst, med en kjortel om sitt liv, med vit mässesärk men svart om huvud och ben, vitklädd som en Guds ängel, luden men med folkhuvud, i mänsklig skepnad och klädedräkt men med horn och rumpa, och slutligen naket diabolisk, en svart man, en hund, en gris, med tre horn, ett hängde neråt rumpan och tu i skallen långa som skorstenar. I de sakrala övningarna officierar han som överstepräst: döper, immatrikulerar, undervisar, konfirmerar, viger och predikar. Han överlämnar också gåvor, dukater, gullkedjor, silverkannor och kläder som underpant på det nyupprättade förbundet. Det är dessa gåvor som inte tål vardagens ljus utan förvandlas till spånor och skarn. Vid hans sida står andra svarta demoner av lägre dignitet. De deltar i gästabudet, äter och dansar med de jordiska barnen och gifter sig slutligen med dem i en högtidlig vigselakt. Sin viktigaste roll spelar de som incubi och succubi. De bakvända famntagen efter festen resulterar i korta havandeskap (en dag, en vecka, en månad), och därefter föds demonbarn i grodors, paddors och ormars gestalt. De kastas i kitteln och kokas till salva.^® Dessa djävulska makar och makor har väl anpassade namn: Tvi dig. Hinn, Fanen, Trå, Ve, On, Fula, Fan ta mig. Näcken, Padda, Fulspika, Trådu, Styggtacka, Binne, Fane, Skarna.^^ Samma eller liknande namn får de jordiska barnen i blåkulladopet. Det är ur en kristen synpunkt dessa aktiviteter är onda och fasansfulla. Jansson, s 112. Blåkulle-F. I, s 55, 57, 61, 63. III, 58. Hanzén, s 203. MGKF 1926, s 77 f. 1927, s 43. Fogelström, s 102. Jfr HwbD.\ I, sp. 1427 (Fine Hcxe stellt der Teufel auf den Kopf, sie muss als Lichthalter dienen). Soldan-Heppe I, s 284 f. Praetorius (1668), s 320. 12 Blåkulle-F. III, s 55, 61. Ovan s 104 not 12. 13 Jansson, s 101. Blåkulle-F. III, s 58 f. Falcks prot. (Soil.), fol. 5. RA. MGKF 1926, s 40. Hist. saml. IV, s 309. Hausen, Bidrag, s 290. Jfr Soldan-Heppe I, s 280. i'i SHM I, s 21, 28. Blåkulle-F. II, s 49 f. Hanzén, s 57, 67. Jansson, s 103. Falcks prot. (Soil.), fol. 24. (Boteå), fol. 3. RA. Hist. saml. IV, s 270. Hausen, Bidrag, s 276. 16 SHM I, s 25, 27 f, 29. Jansson, s 103. Blåkulle-F. I, s 41 f, 61, 63. II, 7, 17, 33. III, 66. Hist. saml. IV, s 244, 311, 346. Hanzén, s 29, 60, 146 ff. MGKF 1926, s 41. 10 Hanzén, s 29. Blåkulle-F. I, s 64. MGKF 1926, s 85. 1927, s 41. Hist. saml. IV, s 245. 221
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=