hål i golv'et, där eldslågorna slår upp under giytan, vari maten och de nyfödda demonbarnen kokas. Blåkulla är däremot som regel geografiskt lokaliserbart. Trondheim med domkyrkan spelar en viktig roll i Dalarna och Hälsingland. Man är där så väl underrättad, att kyrkan beskrivs som den ruin den var på 1670-talet.■* På de flesta håll ligger dock Blåkulla alldeles i närheten, ibland på en höjd: Badstuvubacken, öjeberget, Sejbacken vid Lumberg, Sätrabacken, Galgberget; eller eljest på Myråkern, kyrkvallen, Utnäsåkern vid Styrnäs kyrka, i Axmar vid bruket ovanpå masugnen, i Stockholm i stadsträdgården.^ Till detta trots allt föga dramatiskt lokaliserade Blåkulla flyger konorna och barnen på djur, föremål eller människor. Ofta förbereds färden genom att riddjuret eller kvasten smörjs med den hemliga salva, som förvaras i smörjhornet. Den är blodröd, svart eller grön och tillverkas med de i Blåkulla kokta barnliken som huvudingrediens. Någon gång smörjer konan också sig själv och barnen ”under fotbladen, fötterna och benen.” Hornet är en gåva från den onde. Det förxaras undangömt och påträffas aldrig någonsin av utsända rättsbetjänter, trots anvisningar från bekända konor. Somliga har hornet i kroppen innaför huden, i låret, under vänster arm eller i vänster sida.® ■* SHM 1, s 27. Jansson, s 104. Biåkulle-F. III, s 66. Hanzén, s 128, 131, 180, 212. MGKF 1926, s 87. ^ Blåkulle-F. II, s 27, III, s 54. Hanzén, s 57, 75, 151, 245. Falcks prot. (Boteå), fol. 2. RA. Harmånger 8.7.1674. Gästriklands dombok. HL.A. MGKF 1927, s 47. Hist. saml. IV, s 241. Jfr Visingsö 1596 (”Vid Svea å i Västergötland”) nr 69 bil. Om ön Jungfrun i Kalmarsund se ovan s 49. ® SHM 1, s 21 f. Jansson, s 101. Hanzén, s 57. Falcks prot. (Soil.) fol. 26. RA. Hist, saml. IV, s 313. MGKF 1927, s 41. Jfr Umeå 1650. Gävleborgs län 2. Renov^domb. RA. Prytz, Magia Incantatrix, s 93. Nv 20. LSLB. — Häxsalvan har spelat en oförtjänt prominent roll i en viss typ av litteratur kring trolldomsprocesserna. På grundval av ett fåtal notiser i samtida skildringar har man velat leda i bevis, att narkotiska ingredienser (växtgifter som belladonna, aconit, hyoscyamus etc.) har haft en vidsträckt användning och gett upphov till flygdrömmar och sexuellt färgade fantasier. I särskilt extrema fall har man velat ge trolldomsprocesserna en uttömmande farmakologisk förklaring, dokumenterad på antytt sätt. Marginellt kan dessa gifter naturligtvis ha spelat en viss roll. I äldre svenskt material finns bara en notis, som med god vilja skulle kunna förknippas med ett sådant bruk av växter. (Vadstena 1593. bil. nr 52: ”Item haver han ock mant de onde andar så länge, att träden i skorstenen hava dansat, och knekten som hos honom var, måtte taga och utleda honom, för det han ville dåna och storkna.” Det kan lika gärna ha varit kvavt och varmt i stugan.) Linder de stora processerna är det redan av tekniska skäl uteslutet, att salvan kan ha använts på de förda barnen. De bevakades från början av föräldrarna i hemmen och av prästerna och andra i vaktstugorna, varför konorna rimligen inte kan ha kommit åt dem. Därtill är det som regel inte konorna och barnen som smörjs utan riddjuren och kvastarna. Det har i det sammanhanget gjorts gällande, att ridandet har bringat slemhinnorna i underlivet i kontakt med salvan, som på det sättet resorberats. Den ganska osannolika förutsättningen härför är emellertid, att man i någon betydande utsträckning 219
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=