lista kom också att ändras på flera punkter, innan kommissionen i slutet av juni påbörjade stt arbete. Bland de världsliga bisittama var inte mindre än fem hämtade ur kansliet: hovråden Bergenhielm och Johan Stiemhöök, sekreterarna Coyet, Polus och Appelgren. Av dessa kom endast Coyet att delta, till sist som president.'^®*’ Vidare förekom häradshövdingen Chronander från Gotland, ryttmästaren Per Gråå och läkaren Olaus Bromelius. Gråå torde ha jävats på ett tidigt stadium. Som fader till ett par av de förda barnen hörde han till den högröstade krets på Södermalm, som inkommit med klagomål över handläggningen och som var ansvarig för vakstugoma. Som ersättare för Bergenhielm, Polus, Appelgren, Stiemhöök och Gråå insattes efterhand assessorn i bergskollegium Nils Kanterhielm, kanslisekreteraren Olof Austrel, läkaren Urban Hiäme och juristen Peder Broméen. Som andliga bisittare upptogs kyrkoherdarna Bergius i St. Clara, Helwig i tyska församlingen och Carlsson i St. Maria, samt kaplanema Noraeus i Storkyrkan, Leufstadius i St. Clara och Sparrman i Riddarholmskyrkan. Helwig, som inte kunde svenska, frikallades och ersattes med sin kaplan Bezelius.^^ De världsliga bisittama förfogade således inklusive presidentens två över åtta vota mot prästernas sex. Sedan kommissionen efter avslöjandena i mitten av september börjat övergå från trolldomsrannsakningar till kontroll av vittnenas sannfärdighet, uteblev kyrkoherdarna och Bezelius regelbundet från sammanträdena, vilket uppkallade de övriga kyrkliga representanterna till protest.^^ Kommissionen fortsatte där hovrätten slutat. Målen upptogs med underkommissionerna på kämnärsrättema som första instans. Underställning skedde liksom tidigare i hovrätten genom ett fortsatt muntligt förfarande. Kommissionsförhören skedde dock i stor utsträckning p>å grundval av de inlämnade protokollen både från den blandade kommissionen i konsistoriet och från underrätterna på malmerna.^® Sakligt och metodiskt genomfördes kommissionens rannsakningar under de två första månaderna fram till slutet av augusti ungefär på samma sätt som de tidigare i norrlandskommissionema och i hovrätten. Fem dödsdomar avkunnades. Två av dessa exekverades i början av augusti. En av de då avrättade kvinnorna brändes levande på bål, det enda kända fallet under de stora processerna.^'* Exekutionen av de övriga tre var utsatt till den 26 augusti, men kom av skäl som senare skall redovisas att uppskjutas. Under de följande veckorna inträffade de händelser, som skulle leda till de stora processernas definitiva avlysande. De har, ofta med välberäknad litterär effekt, framställts som en dramatisk och nästan ögonblicklig omvärdering av Rådet t. Coyet 26.6.1676. RR. Från början avsåg man tillsätta något riks- eller hovrättsråd som president. Därefter var Bergenhielm utpekad men ursäktade sig. —Johan Stiemhöök hade avlidit redan i juni 1675. Rådet t. kommissionen i Stockholm 3.6.1676. RR. RP 15.6.1676. RA. Hist. saml. V, s 217. •72 Hist. saml. V, s 332. ■^3 ibid., s 232, 294 et passim. Huvuddelen av underrätternas protokoll ingår i kommissionens akter. Jfr ovan s 202 not 58. ■74 Hist. saml. V, s 228 f. 204
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=