samtidigt med ett ökande antal misstänkta. Redan den 22 april hade en av kämnärerna på Södermalm begärt, att hovrätten skyndsamt skulle ta sig an de i underrätterna avkunnade domarna, ”så att fängelserna, som nu äro fulla, kunde bli något ledigare för andra beryktade och oexaminerade perOckså överståthållare Rålamb hade i rådet besvärat sig över att ”alla rum och häkten äro med många för trolldomsväsendet fängsliga personer intagna och uppfyllda. I detta läge fattar hovrätten beslut att i fortsättningen använda tortyr ”att extorquera sanningen, dock icke alltför hårt, och till det ringaste att förskräcka dem med.”®^ Samtidigt avfärdar man till konungen en skrivelse, vari förslaget om tillsättande av kommissorialrätter ånyo tas upp.®^ För egen del förklarar sig rätten omöjligen kunna fortsätta som dittills. De många trolldomsmålen, både i staden och i landsorten, har hindrat all annan verksamhet, så att viktiga och för parterna angelägna mål har måst läggas åt sidan. Det är också tydligt, att man nu i hovrätten började känna osäkerhet och obehag över de irreguljära metoder som med nödvändighet var förknippade med trolldomsprocesserna sådana de dittills bedrivits. Johan Gyllenstierna, som i början med en summarisk hänvisning till doktrinen om crimina excepta föreslagit tortyr, vägning och vattenprov, får i slutet medhåll av hela rätten, när han betygar sin växande tvekan: ”61 soner. ”62 ”Man måste mycket varsamt med detta verket omgå, ty ju längre jag det betraktar, ju nödigare finner jag det göras behov och desto mera ljus härutinnan behövas.”**^ När frågan om lämpligt forum för det resta målet mot Fontelius’ hustru på sommaren väcks i hovrätten, är de flesta och särskilt presidenten Horn ivriga att få det förvisat till den då utnämnda kommissionen i huvudstaden.®® Det kungliga beslutet, att kommissioner skulle tillsättas både i Stockholm och landsorten, torde således ha kommit som en lättnad för hovrätten.®^ Rådet ålades övervaka beslutets verkställande, och i början av juni avfärdades kallelser till de utsedda bisittarna i Stockholm och Uppsala.68 Hovrätten hade lämnat in förslag till lämplig sammansättning av stockholmskornmissionen men blivit förbigången på de flesta posterna. Också Per Brahe hade begärt, ”att han måtte få communication därav om detta företages.”"® Rådets ursprungliga SHprot. 22.5.1676. RA. «--2 Rådet t. SH 14.6.1676. RR. C'* Hist. saml. IV, s 352. SHprot. 9.5.1676. R.A. Jfr nedan s 262. SH t. KM 9.5.1676. SHreg. R.A. Hist. saml. IV, s 352. SHprot. 9.5.1676. Jfr nedan s 262. «« SHprot. 7.6., 12.6.1676. RA. km t. rådet resp. SH 23.5.1676. RR. Rådet t. kommissarierna i Stockholm respi. L'p[>sala 3.6.1676. RR. o« SHprot. 2.6., 7.6.1676. RA. 70 RP (Lillieflycht) 2.6.1676. RA. 203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=