Antalet förda och vittnande barn var däremot i ständigt stigande. Gävlepojken och de andra inflyttade agerar fortfarande, men de börjar få stå tillbaka för stockholmsbarnen ledda av några halwuxna pigor. Vakstugorna får en officiell sanktion genom att konsistoriet förordnar prästmän att vara närvarande för att övervaka barnen och de anklagade.^® Sedan kommissionen slutförts i februari 1676 blev Svebilius och Thegner uppkallade till riksdrotsen för att avlägga rapport. Kyrkoherdenframförde därvid som sin den vanliga meningen, att blåkullafärderna i vissa fall var verkliga, i andra sinnesvillor och illusioner."® Brahe lät honom, väl inte utan avsikt, låna uppsalateologen Brunnerus’ stora kritiska betänkande för genomläsning. Delar av konsistoriets senare yttrande kan ses som ett bemötande av de där framförda synpunkterna. De var emellertid i sina huvuddrag bekanta för Svebilius redan genom riksdagsdebatten i oktober 1675.^® Hovrätten infordrade därpå protokollen samt ålade kommissionen att utarbeta ett yttrande.^^ Svebilius kallade därför samman till ett sista sammanträde i början av mars, ”och emedan Ecclesiastici och Politici i deras meningar discrepera, ty har hr Doctor begärt, att de må inkomma med separata betänkanden.”^" Så skedde också. Kyrkoherde Pontinus i S. Jakob avgav sitt yttrande redan före sammanträdet.*® Sedan det omredigerats och försetts med en inledning gjordes det till konsistoriets.*^ Samtidigt avfattade Thegner sitt Sentiment å de världsliga bisittarnas vägnar.** Meningarna i dessa yttranden går på viktiga punkter isär. I den centrala frågan, om barnaförandet är en realitet eller bara fantasi, medger alla som vanligt, att båda möjligheterna är förhanden. Man har emellertid olika preferenser, när det gäller att ange vad som är regel och undantag. Konsistoriet: ”Om det sker realiter och lekamligen eller genom förstånds- och sinnesvilla eller annan djävulsk förspökelse är svårt att uttala . . . Dock är intet tvivel, att de stundom lekamligen och realiter bortföras.” Det framgår av följande omständigheter (1) när barnen får gåvor i Blåkulla, finner man spår efter dem i form av stenar, skarn etc. på de uppgivna gömställena; (2) när barnen får hugg och slag 28 Petersson, ibid. Svebilius’ dagbok 19.2.1676. Nordin 976. UUB. Jfr Petersson, s 256 not 3, genom en pressad översättning av sin felaktiga läsning har turen at komma fram till en v'äsentligcn riktig formulering. Svebilius skriver: ”Ego dieabam partim haec esse reales transportationes, partim fasc. sensuura et illusiones.” 80 Petersson, ibid. Prästeståndets riksdagsprotokoll 3, s 292 ff. 31 SHprot. 29.2., 2.3., 11.3.1676. RA. Petersson, s 256. 32 SHprot. 3.3.1676. RA. 33 Hist. Sami. V, s 387 ff. 3'i Holmensium betänkande 13.3.1676. Coyet 4. LUB. A 1028. KB. Palmsk. 104. UUB. — När Petersson, s 258, håller det för ”sannolikt, att Svebilius själv är upphovsman till detta betänkande, särskilt emedan Pontinus avlämnat ett eget yttrande”, är det således en klar felbedömning. 35 Thegner, Sentiment om trullwäsendet (odat.) DelaGardie cod.coll. 2: 5. LUB. (.\nonymt) i A 1026. KB. som 198
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=