95 något ringa antal dessa livstidsfångar, om vilkas behandling här är fråga, ty de utgjorde ... år 1864 1000 av mankön och 158 kvinnor.» Fröman hävdade slutligen att det förslag om dödsstraffets suspension som Olivecrona framfört i sin bok, endast skulle leda till en tid av marter. Bättre då att behålla alternativet dödsstraff/livstids straffarbete. De facto har nämligen dödsstraffet därigenom avskaffats bortsett från utomordentliga fall. Efter ytterligare några anföranden blev otåligheten inom den redan starkt decimerade kammaren påtaglig; man ropade upprepade gånger på proposition, och slutligen förklarades överläggningen avslutad. Votering begärdes. Den utföll med 39 röster för lagutskottets förslag, 38 för Hasselrots yrkande (som var detsamma som Bovins motion). Första kammaren hade alltså avslagit motionen, och därmed hade hela frågan fallit vid denna riksdag. Men det anmärkningsvärda är ju att motionen om dödsstraffet blivit avvisad med en enda rösts majoritet och det i första kammaren. Man kan visserligen fråga sig, om resultatet verkligen var ett pålitligt uttryck för vad första kammarens ledamöter sammantagna ansåg i frågan. Vad hade voteringsresultatet blivit, om kammaren varit fulltaligare församlad i det avgörande ögonblicket? Det är i varje fall inte något riktigt gott betyg åt första kammarens premiäruppsättning att så många ledamöter inte ansåg sig kunna stanna kvar till voteringen i en fråga av denna vikt. Men bortsett från denna omständighet var resultatet kanske också en följd av en malör i själva voteringsögonblicket. Häradshövdingen J. F. Ekenman, som i slutet av debatten gjort ett inlägg till förmån för Hasselrots yrkande, begärde nämligen ordet och anhöll att få till protokollet antecknat, att voteringen »skulle kunnat få en annan utgång, om jag fått avgiva min röst, varifrån jag hindrades därigenom att jag icke uppmärksammade, när mitt namn uppropades». Om Ekenman hade kunnat avlämna sin röstsedel, hade resultatet alltså blivit 39—39 och i så fall hade frågan måst avgöras med hjälp av den förseglade sedeln. Det är möjligt — men inte mer — att denna hade gett utslaget till Hasselrot/Bovins favör. I pressen ventilerades händelsen flitigt. Aftonbladet uppgav t. o. m. att Sparre vid den trängsel som uppstått vid talmansbordet, då röstsedlarna skulle avlämnas, avsiktligt hade hindrat Ekenman att lämna fram sin röstsedel. Påståendet var givetvis orimligt: redan dagen därefter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=