84 Inte ens Olivecrona gav det välmenta förslaget sitt stöd. Såsom ende närvarande ledamot av lagutskottet ville han blott meddela den verkliga orsaken till lagutskottets avstyrkande: »Man ansåg näml. det vara mindre välbetänkt att i Sverige införa guillotinen, emedan man befarade, att hos allmogen ett synnerligen skarpt missnöje skulle uttala sig mot sådana exekutioner, vilka erinrade om franska revolutionen och dess obehagliga minnen. Dessutom hade man sig bekant flera fasaväckande exempel på misslyckade exekutioner även med fallbila där delinkventerna blivit rysligt sargade.» Så olika kunde man alltså bedöma det franska systemet! Mera sades inte före den votering som nu kl. 12 på lördagsnatten, enligt protokollets vittnesbörd •— avslutade överläggningen. Det var Treffenberg själv som begärt votering, och resultatet blev sensationellt: med 27 röster mot 26 avslogs utskottets betänkande. Den förvisso helt överraskade segraren begärde ordet för att betyga ståndet sin »djupaste och mest innerliga tacksamhet för dess visserligen med den knappaste majoritet, men i humanitetens sannaste intresse fattade beslut. Sällan torde en enda röst hava gjort mänskligheten en sådan tjänst.» Treffenbergs tacksägelse fick i sin tur ett efterspel. Den ene efter den andre ■— sammanlagt 18 —av riddarhusets konservativa ledamöter med presidenten greve K. G. Mörner i spetsen stod upp för att för samtid och eftervärld förklara att de för sin del hört till dem som röstat för utskottets betänkande, att de reserverade sig mot ett beslut, som enligt deras mening gick så emot tidsandan som den. och att de betackade sig för den hyllningsgärd som Treffenberg ägnat dem. En ledamot förklarade att han ej varit närvarande under själva voteringen, men om han hade varit det, skulle han röstat bifall till utskottets betänkande. Om förklaringen till voteringens utgång och det därpå följande efterspelet får man ej besked i protokollet men väl av kommentarer i åtskilliga tidningar. Efter allt att döma hade pressen med särskilt intresse fiiljt detta ärende, sannolikt därför att det berörde ett nervkitllande ämne men också för att Treffenberg sedan ett ryktbart anförande mot representationsreformen i december 1865 gjort sig känd som en impulsiv och färgstark natur. Enligt Dagens Nyheter kunde man av den munterhet som rådde i salen efter voteringens slut ha anledning tro att majoriteten i denna fråga ansett tillfället lämpligt att »utföra en liten drift med den värde landssekreteraren från Västerås». Denne hade emellertid t-nligt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=