88 redan av lagberedningen; den hade ventilerats i borgarståndet 1863 och då även berörts av De Geer i hans anförande på riddarhuset. I november 1865 framförde Cnrry Treffenberg, då landssekreterare i Västerås, samma förslag i en motion på riddarhuset. Ständerna borde för sin del besluta att strafflagens kap. 2 § 2 skulle få följande lydelse: »Dödsstraff skall offentligen verkställas genom halshuggning medelst fallbila eller så kallad Guillotine.»!o Då motionen remitterades till lagutskottet, erinrade dess ordförande Erik Josias Sparre om att frågan förevarit i lagutskottet under föregående riksdag men då fallit dels med anledning av de hemska minnen som ordet giljotin framkallade, dels därför att utskottet hoppades att dödsstraffet snart skulle upphävas. Själv ville han därför ej heller tillstyrka bifall till »användandet av denna apparat just vid denna tid som man talar om upphävande av dödsstraffet».!! Lagutskottet fann att en föreskrift om sättet för halshuggningens verkställande kunde meddelas på administrativ väg och föreslog därför att ständerna skulle lämna motionen utan avseende — helst som dödsstraffs verkställande efter den nya strafflagens antagande »torde bliva alltmera sällsynt».!“ Alldeles som i fråga om Rosenbergs motion debatterades lagutskottets betänkande på riddarhuset först sedan de övriga -stånden redan fattat sina beslut. Alla dessa stånd biföll betänkandet utan debatt.!3 Saken var alltså redan avgjord, när ärendet omsider föredrogs på riddarhuset, samma dag alltså som Rosenbergs motion.!-! hindrade ej Treffenberg att taga till orda för att utveckla denna. Bl. a. tillbakakastade han utskottets hänvisning till att dödsstraffet genom den nya strafflagen skulle bli allt mer sällsynt. Det står kvar i lagen säkerligen i avsikt att kunna tillämpas, framhöll han och tilläde med, vågar man kanske säga, profetisk blick: »Det torde dröja länge innan dödsstraffet kommer att ur lagen utgå. Meningarna om dess nödvändighet äro ännu mycket skiljaktliga, även om man gärna vill tro, att abolitionisterna allt mer och mer vinner terräng.» Ännu en av Treffenbergs motiveringar förtjänar att räddas från glömskan: giljotinen, sade han, hade också ett estetiskt företräde: »Betecknande är också det faktum, att uppfinningen av guillotinen utgått från franska folket, vars säkra instinkt i alla frågor, som röra den bildade smaken, och obenägenhet emot allt som på ett obehagligt sätt afficierar känslan, äro allmänt erkända.»!^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=