81 utplåna den sista kvarlevan av medeltidens barbari straffet.»" Utöver Olivecrona yttrade sig endast 4 talare, samtliga tillstyrkande bifall till utskottets hemställan med den motiveringen att metoden att suspendera en lag vore obrukbar. Till de fyra hörde justitiekanslern N. S. von Koch, vars intresse för dödsstraffets avskaffande eljest ej var att misstaga sig på. Överläggningen avslutades med att adeln med acklamation biföll utskottets hemställan. Det är givet att Rosenbergs motion oeh dess öde uppmärksammades i pressen. En genomgång av ett antal tidningar från början av 1866 har dock givit ett bestämt intryek av att denna motion tilldrog sig betydligt mindre intresse än Treffenbergs om införande av fallbila. I allmänhet har tidningarna inskränkt sig till referat av vad som förekommit utan att i övrigt kommentera förloppet. Wäktaren (22/3 1866) konstaterar, att det endast är bondeståndet som ansett »en slik oformlighet (suspensionen) kunna gå an». Göteborgs-Posten uttrycker visserligen i en notis i februari en förhoppning att lagutskottets avstyrkande »ej skall innebära ett förebud till frågans öde inom riksstånden» men när avgörandet i mars var klart, konstaterade tidningens riksdagskorrespondent, att motionen fallit »oeh som jag tror på goda skäl. Är en lag icke tidsenlig, så må den avskaffas, men ej för någon tid suspenderas, vilket likasom innebär en antydan, att den framdeles återigen kan bliva behövlig. Därtill kommer att benådningsrätten äges av Konungen, som alltid använder den så snart den av högsta domstolen tillstyrkes.» (20/2, 28/3 1866). Den enda tidning som mera utförligt tar ställning till Rosenbergs motion var Fäderneslandet. Det var i och för sig naturligt, ty i samband med representationsreformens genomförande hade tidningen i främsta rummet på sitt program satt: dödsstraffets avskaffande. Tidningen fann då att »denna nutidens största och viktigaste humanitetsfråga under den nya riksdagsordningens unga banér kunde vänta en lösning som ej stod till att vinna under ståndsrepresentationens utslitna fana». Bondeståndets enhälliga röst för avskaffandet av dödsstraffet var ett gott förebud, och den nya representationen skulle ju bli mycket folkligare än den gamla. »Kunde man blivit känt, säger tidningen: »Underrättelsen om denna utgång kan icke annat än med största ledsnad och indignation mottagas av alla sanna vänner till Sveriges fortskridande på humanitetens bana. Rosenbergs motion utgör ett dödssåledes misströsta?» Sedan lagutskottets utlåtande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=