75 Olivecronas kollega i Högsta domstolen Christian Naumann, själv i princip en anhängare av dödsstraffet, gav däremot sitt livliga erkännande åt boken i en utförlig recension i den av honom utgivna »Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning» (1866). Han gjorde dock vissa invändningar mot Olivecronas tolkning av den absoluta straffrättsteoriens konsekv'enser för dödsstraffet denna teori kräver ej ovillkorligt dödsstraff för vissa brott, hävdade han. Olivecrona kunde i stort sett vara nöjd med det mottagande boken fått. I en uppteckning från 1867 konstaterar han med tillfredsställelse att framställningen »väckt större och allmännare uppmärksamhet på själva frågans vikt och betydelse än som förut varit fallet och att alla mera framstående organ fiir tidningspressen, såvitt jag vet, med ett enda undantag (Wäktaren) sökt framhålla skälen för ifrågavarande straffs olämplighet och påyrkat deras borttagande ur strafflagen». Han hade också, skriver han. »från ganska många av landets aktade domare fått både muntligen och skriftligen emottaga försäkringar därom, att de dela de av mig förfäktade åsikter och att de uppriktigt önska en sådan förändring av lagen, varigenom dödsstraffet kunde uteslutas från straffens antal». I hans stora brevsamling återfinner man flera sådana uttryck för instämmanden. Boken om dödsstraffet utkom 1868 i en något tillökad fransk översättning, förmedlad av IMittermaier och försedd med en kommentar av Lucas. En finsk översättning utkom 1886. Olivecronas framträdande inför en internationell läsekrets skall emellertid beröras i ett kommande av¬ snitt av denna framställning. Det blir där också anledning att behandla den andra och betydligt utvidgade upplagan av boken som han utgav 1891, även den senare (1893) överflyttad till franska.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=