67 straff stadgat för rån eller försök därtill likaledes under den förutsättningen att våldförandet medfört döden (21 kap. 8§). Den som genom mened, falsk angivelse eller falskt åtal eller genom vrång dom förorsakat att någon oskyldigt undergått dödsstraff skulle själv undergå sådant, stadgades på olika ställen i lagen (13 kap. 2 §, 16 kap. 3 §, 25 kap. 2 och 3 §§). Om dödsstraffet var vidare stadgat att det ej kunde tillämpas på den som vid gärningens begående ej fyllt 18 år eller saknade förståndets fulla bruk (5 kap. 3 oeh 6 §§). Det fick ej heller verkställas å kvinna som är havande utan skulle uppskjutas tills hon tillfrisknat efter barnsbörden; inte heller kunde det verkställas pä den som för sjukdom inte kunde bereda sig till döden (2 kap. 3 §). Lnderrätts dödsdom skulle underställas hovrättens prövning, och om hovrätten dömde till döden skulle domen underställas konungen (rättegångsbalken 25 kap. 9 §, 30 kap. 41 §). Utan konungens fiirordnande fick intet dödsstraff verkställas. Om konungens rätt att benåda var stadgat i regeringsformen 26 §. I fråga om verkställighet av dödsstraff gällde i 1864 års strafflag ursprungligen att det skulle ske offentligt, varefter den avrättade skulle i stillhet jordfästas å närmaste kyrkogård (2 kap. 2 §). Om avrättningsplatsen eller arrangemangen kring exekutionen var ingenting stadgat i lagen. Före dödsstraffets avskaffande vidtogs två viktiga förändringar i de ursprungliga bestämmelserna om dess verkställighet. Genom kungl. förordning den 10 augusti 1877 avskaffades de offentliga avrättningarna och ersattes av exekution inom fängelsets murar utan tillträde för allmänheten (2 kap. 2 § strafflagen) och genom kungl. förordning den 29 juni 1906 fastställdes att halshuggningen skulle utföras med fallbila. Föreskriften om den avrättades kvarlevor ändrades genom lag den 25 maj 1894 ang. jordfästning. Den summariska redogörelse, som visar att dödsstraff förekom för drygt 20 olika brott -— att jämföra med missgärningsbalken av 1731 tillsammans med senare förordningar under 1700-talet stadgade dödsstraff för omkring 70 fall. Visserligen hade dödsstraffet sedan missgärningsbalkens tillkomst borttagits för flera brott, men i det stora flertalet fall stod det ännu kvar till 1861. Redan hårigebetecknar den nya strafflagen ett framsteg i riktning mot en hustraffbestämmelserna för de såsom särskilt grova ansedda här lämnats för gällande allmän lag nom mamsenng av brotten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=