66 förmår främmande makt att anfalla riket eller dess allierade med krig eller förrädligt spelar fienden i händer land eller folk, försvarsanordningar eller förråd m. m. eller gör något dylikt obrukbart för dess militära användning i rikets tjänst. Till en tredje grupp av statsförbrytelser kan man slutligen sammanföra skilda former av majestätsbrott, närmare beskrivna i 8 kap, 27 § samt 9 kap. 1, 4 och 7 §§: våld eller misshandel å konungens person, dråp å annan kunglig eller furstlig medlem av kungahuset, där det ej är fråga om högförräderi, dråp å främmande stats regent, medan han vistas i riket, eller å här ackrediterat sändebud eller slutligen å sådan medlem av riksstyrelsen som enligt grundlagens föreskrift för regeringen i konungens ställe. Förutsättningen i alla dessa fall av dråp är att dödandet skett uppsåtligt eller förorsakats av misshandel i berått mod. Beträffande dråp å medlem av riksstyrelsen krävdes också att det skett under våldsam förgripelse mot riksstyrelsen för att störa dess frihet att sammanträda, överlägga eller besluta. Dödande som inte hade statsförbrytelses karaktär indelades i två grupper: uppsåtligt och ouppsåtligt dödande. Det uppsåtliga dödandet, d. v. s. mord, behandlas i 14 kap. 1 §; mord definieras här såsom begånget av den som i uppsåt att döda med berått mod berövat någon livet. Två undantag är dock angivna: om gärningen är att hänföra till barnamord eller regelrätt envig (14:22. 38, 10) kommer dödsstraff ej i fråga. Dödsstraff för ouppsåtligt dödande föreskrevs för det fall att upprorsman dräper den som uppror stilla vill (10 kap. 10 och 13 §§) ; att livstidsfånge dräper någon under misshandel i berått mod (14 kap. 6 §) ; samt då döden följer av en rad särskilt svåra brott: förgiftning, fosterfördrivning å kvinna utan hennes vilja samt efter svikligt förfarande i envig (14 kap. 18, 19, 28 och 10 §§) ; utsättning å uppenbart livsfarligt ställe av person som man bemäktigat sig »med våld eller annorledes»; olika typer av våldtäkt (15 kap. 5. 12 och 13 §§) ; olika tvper av mordbrand (19 kap. 1, 4 och 5 §§) ; uppsåtligt sänkande av bemannat fartyg eller föranledande av sjöskada å sådant fartyg eller uppsåtligt fördärvande av sjömärken m. m. varav skeppsbrott följt (19 kaj). 7. 8 och 10 §§) ; uppsåtligt anställande av explosiv förödelse (19 kap. 6 §; detta stadgande tillkom först genom tillägg till strafflagen år 1890) ; uppsåtligt skadande av vattenbyggnad eller järnväg då gärningsmannen bort inse att livsfara därav kunnat uppstå (19 kap. 11 §). Slutligen var döds-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=