61 också han bondcståndsrepresentant i utskottet, berättade för sina ståndsbröder: »Inom utskottet var vid frågans första behandling den 11 december förlidet år den majoritet som önskade dess (dödsstraffets) borttagande, tillräckligt stark för att genomdriva ett sådant beslut, men drog dock i betänkande att alltför mycket i en sådan fråga rätta sig efter tycken eller medlidsamhetskänslor; varför utskottets medlemmar överenskommit, att var på sitt håll, som man säger, höra sig för, vilka utsikter ett sådant steg möjligen kunde hava att bliva antaget och godkänt av den sansade och tänkande allmänna folkopinionen». Till sin besvikelse hade Rosenberg måst konstatera att han »mötte mycken motsägelse även hos personer, för vilkas uppfattning och omdöme jag nödgades underordna mina egna tycken. Vid frågans slutliga behandling i utskottet den 13 nästlidne mars voro utskottsmedlemmarna, var för sig, ännu av samma mening som förra gången. Men det ogillande av det tillämnade steget, som av rättslärde både i huvudstaden och landsorten låtit förnimma sig, vållade att jag åtminstone för min del icke vågade taga steget ut, så gärna jag än i denna fråga velat följa mitt hjärtas böjelse». En annan fråga rörande dödsstraffet som dryftats i lagutskottet var om det skulle verkställas offentligt — såsom propositionen föreslog — eller inom fängelsets murar. Det senare föreslog domprosten Björling och hovrättsrådet Lemchen; enligt dennes uppgifter under debatten i borgarståndet hade utskottet vid första genomgången bifallit deras förslag men vid den andra ändrat sig. Lemchen tog därför upp förslaget i form av en reservation till utskottsbetänkandet. Ståndens överläggningar om lagförslaget ägde rum i juli 1863 och pågick närmare en vecka. Behandlingen av paragraferna om dödsstraffet var huvudsakligen förlagd till den första stora debattdagen, lördagen den 13. I centrum stod givetvis frågan: skall dödsstraffet överhuvudtaget finnas kvar eller skall det avskaffas? Resultatet av överläggningarna blev att stånden stannade i helt olika beslut: adeln biföll utskottets förslag om dödsstraff alternativt med livstids straffarbete — De Geer förklarade att han ej ville motsätta sig alternativstraffet. Prästerna avvisade livstidsstraffet som alternativ till dödsstraff. Borgarna biföll förslaget om alternativstraffet. Bönderna slutligen beslöt att dödsstraffet skulle avskaffas överhuvudtaget. Det enda som stod fullt klart efter denna första
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=