KAPITEL 8. DÖDSSTRAFFET I 1864 ÅRS STRAFFLAG OCH 1868 ÅRS STRAFFLAG FÖR KRIGSMAKTEN. OLIVECRONAS BOK 1866 OM DÖDSSTRAFFET l) 1864 års strafflag Under den period i svensk straffrättshistoria, som föregick den nya strafflagen 1861, hade ett motstånd mot eller i vart fall tvivel på dödsstraffet gjort sig gällande. Det hade i vårt land fått ett märkligt uttryck i Oscar I :s klara ställningstagande mot dödsstraffet inom ramen för hans kriminalpolitiska handlande. Oscar hade härvid ådagalagt såväl teoretiskt kunnande som betydande personligt mod. Kampen mot dödsstraffet var ej endast uttryck för humanitär medkänsla med olyckliga individer utan uttryck för genomtänkta principiella ståndpunkter. Samtidigt hade praxis i hög grad modifierats genom en vidsträckt benådningsrätt, som dock hade en gräns i respekten för den ännu gällande lagstiftningen. Ihvecklingen kom emellertid även att påverkas i annan riktning av en ökad benägenhet inom filosofi och rättsvetenskap att försvara dödsstraffet såsom ett nödvändigt medel till rättsordningens och statsmakternas försvar. Argumenten var i svensk debatt alltjämt främst hämtade från Kant och Boström. Man åberopade samhällsintresset av auktoritet och plikten att säkra medborgerlig trygghet. Dödsstraffets avskräckande verkan var det tyngst vägande argumentet. Boström ansåg att dödsstraffet blott skulle tillämpas när den brottsliges onda vilja var honom övermäktig och då ha en befriande verkan för honom. Det skulle även ge honom möjlighet att i en ny tillvaro arbeta på sin förbättring. I dödsstraffets historia i Sverige utgör 1864 års strafflag en vändpunkt.i År 1862 ansågs tidpunkten vara inne att framlägga ett samlat förslag till ny strafflag. De viktigaste moderniseringarna hade genomförts etappvis men ännu kvarstod i gällande lag bl. a. ett antal med ovillkorligt dödsstraff belagda brott, exempelvis religions- och sedlighetsbrott, där straffet i fråga aldrig tillämpades.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=