57 olika orsaker; än mer kommer detta att bli fallet, när begreppet mord fått den vidgade innebörd som regeringsförslaget innebar. Det var ju redan ett faktum att dödsdomar för mord genom nåd nedsattes till livstidsstraff i ungefär lika många fall som de gick i verkställighet. Tendensen skulle helt säkert öka, vilket vore olyckligt för lagens anseende. Det riktiga måste vara, sammanfattade Sparre, att lagen tillämpas och nåden sparas för undantagsfall. Ytterligare ett skäl: den eljest antagna principen om latitudsystemet bör tillämpas konsekvent inom straffrättskipningen. Den som väckt förslaget var Knut Olivecrona som i sin egenskap av juris professor invalts i lagutskottet som en av representanterna för adeln. Det var inte den första riksdag där han deltog, men det var först nu som han öppet framträdde i denna fråga. I ett stort anförande på riddarhuset utvecklade han ytterligare utskottets ståndpunkt. Han tilläde ett skäl som var väsentligt ur rättsordningens synpunkt: Så länge dödsstraffet är ovillkorligt för mord. söker domaren ofta rubricera gärningen som dråp för att slippa döma till döden; om förmildrande omständigheter kan åberopas kan gärningen också betecknas med vad den är utan att brottslingen för den skull måste dömas till livets förlust. Prästeståndets fyra ledamöter i utskottet hade alla reserverat sig mot tillägget. Den konservative Visbybiskopen Lars Anders Anjou som i egenskap av ecklesiastikminister 1855—59 hade haft särskild anledning att reflektera över dessa ting, formulerade sin ståndpunkt så: »Detta moment upphäver den eviga och oföränderliga lag, som vid mord fordrar liv för liv. Sä snart brottet måste stämplas som mord. kan den iivertygelse om betydelsen av lag och rätt, som i deras krav icke ser blott föranstaltanden för varning och förbättring utan ock cn fiirsoning för överträdelsen av samhällets djupaste och heligaste grundlagar, icke erkänna annat straff än döden. Det ligger icke blodtörst till grund för denna övertygelse, men strängaste aktning för den rättvisa, vilken skyr att genom slapphet i lagen eller dess tillämpning, såsom man fordom plägade uttrycka sig, samla blodskuld över landet.» l nder prästeståndets överläggningar visade sig meningarna visserligen delade i fråga om lagutskottets tilläggsförslag, men majoriteten gick emot del. Den schartauanske biskopen G. D. Björck i Göteborg krävde, att »vad i tiverensstämmelse med bibelns anda under århundraden gällt för kristlig lagstiftning i nämnda hänseenden också må fortfarande göra sig bland oss gällande», och Lundaprofessorn, senare ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg förklarade att mildrande omständigheter vid mord
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=